Jag har börjat lyssna mer (det vill säga, alls, i stort sett) på brasiliansk musik på sistone. Det finns mycket bra från det landet, och det går dessutom att läsa/jobba till den eftersom man, alltså jag, inte förstår särskilt mycket portugisiska. Ingen alls förresten. Jag kan verkligen inte läsa och lyssna på musik med texter man förstår samtidigt – kan aldrig koppla bort låttexter!
Den snygga bilden här uppe föreställer omslaget till en sjukt bra samling med brasiliansk psykedelisk funk/rock som jag precis fick hem. Ett par 3D-glasögon följer med dessutom, som gör omslaget (och det medföljande häftet) ännu mer flippat. Nu snackar vi dessutom gammaldags 3D-brillor här, i papp med ett öga rött, och ett öga blått (Khemiris misslyckade uppföljare kanske?). Alltså inte den nya typen av plastglajor som jag genomled Alice i Underlandet iförd häromkvällen. Om nedladdningens effekt på de oberoende skivbolagen är att de lägger ned mer kärlek på skivors förpackning är det bara att tanka på, gott folk! Se även denna.
I vilket fall, ”Brazilian Guitar Fuzz Bananas” rekommenderas varmt. Den är svår att hitta på nätet, men du kanske missat grundkursen i braziliansk psykedelia i vilket fall? I så fall bjuckar jag på ett par Spotifylänkar till ett par 68-klassiker, brassestyle:
Os Mutantes – ”Os Mutantes”
Grundkursen. Antingen älskar man dem eller fattar ingenting. Efter första låten vet man.
Caetano Veloso – ”Caetano Veloso”
Innehåller bland annat det feta öppningsspåret ”Tropicalia” – vilket även hela den brasilianska politiska och psykedeliska musikrörelsen döptes till. Grym låt med en melodi som fastnar i huvudet totalt. Inte lika crazy som Os Mutantes men nice ändå. Fick tipset av Amanda, tack Amanda för det!
Sen får ni gärna leta upp Arthur Verocais självbetitlade album också. Spotify har tagit bort det (ännu en anledning till att jag aldrig skulle föredra Spotify framför ett välfyllt Itunes-bibliotek, det är nice för att provlyssna dock). Jag bjuckar på en av mina favoriter från skivan här nedan i alla fall.
Sanslöst vackert. Arthur Verocais album sålde ingenting när det kom, utan förblev obskyrt, och Arthur blev aldrig den megakändis han kunnat bli (även om han gett ett par konserter på sistone för streetwear-kidsen). En originalpress av LP:n får man ge sin mammas högra mjälte för.
Jag fyller år den femtonde maj, mamma. I fall du glömt.
DOGMATIK 
Maaaaaathiiiiiiaaaaaaaaaaaaas,
vad roligt att läsa det du skriver o du begåvade. Vad är det med denna brasse-musik som gör att folk verkar se ljuset så fort de tråcklar sig in i det myllret av obegriplig funk? Det är smått sektartat. Var tvungen att skicka denna länk till andra brasse-music-lovers (som varit det sedan länge). Hoppas att allt är fint med dig. Hörde att Per spelade i Stock för ett par veckor sedan. Var på väg men frös inne bokstavligen. Vore roligt att ses, hör av dig när du kommer till Stockholm. kram!
Härligt med brasilianskt! Själv älskar jag Milton Nascimento sjukt mycket. Lo Borges och Milton Nascimentos skiva Clube da Esquina från 72 är tex hur bra som helst! Lo Borges soloskiva från 72 med. Sen är ju Edu Lobo rätt schysst också plus Joyce skiva med Nelson Angelo! Hört dem? De är ju lite poppigare dock.
En gång satte det sig en konstig brasilianska vid mitt bord på Palermo. Självklart var jag tvungen att fråga om brasiliansk musik. Hon tyckte dock att allt jag gillade var farfarsmusik…
Åh, jag gillar where this is going
Grymt med tips Johan, får lyssna in mig lite så det kan bli en del 2 av den här posten snart. Joyce tycker jag definitivt om, det jag hört. Har precis upptäckt Tim Maia också så jakten fortsätter…