Vad vi ska göra här är att gå tillbaka – riktigt lång tillbaka i tiden. Till den tid då en av de bästa grejer man kunde läsa på nätet var sektionen ”Record Check” på New York-skivaffären Turntable lab. Där skrev de som hade affären, och lite lösa DJ:s och producenter som de kände, om olika skivor de diggade. En av de var en snubbe som gjorde instrumental hiphop, som kallade sig Diplodocus, eller Diplo i korthet. Så väl jag som den gode Per aka Dynamiten blev hippade till mången psykedelisk rockplatta av hans (väldigt välskrivna) inlägg – jag har tjackat tünga plattor av såväl McDonald & Giles som Curtis Knight och Barbara & Ernie bara för att denne ”Diplo” skrev om dem. En gång när jag stod på Systembolaget i Luthagen ringde Per från Schweiz, där han hittat ett gäng förseglade ex av Pookahs självbetitlade album – en riktig psykedelisk guldklimp med låtar om att dyrka djävulen och ta LSD och tro att man kan flyga. Per fick två ex, jag fick två. Oh yeah. Utan att Diplo hypat lp:n hade vi inte känt till den.
Numera är Record Check ett minne blott (precis som Systembolaget i Luthagen). Och Diplo, han gav ut ett utmärkt instrumentalalbum som hette ”Florida”, med en låt som stack ut – en slags digital dancehall/baile funk-rytm med flera vokalister på – ett tecken på vad som senare skulle ske. Diplo och hans DJ-polare Low Budget gav ut mix-cd:n Hollertronix (som både jag och Per tjackade på – du gissade det – Turntablelabs hemsida) och saker skulle aldrig mer bli desamma i DJ-världen. Diplo blew the fuck up och de genreblandade mashups han blev en förgrundsfigur för gick från att vara nytt och experimentellt till vardagsmat på varje dansgolv. Femtusen Discobelle-mixar senare känns det overkligt att Hollertronix ”Never Scared” faktiskt gjordes med VINYL – det är som en annan era, fast det bara var sju år sedan.
Well well. Diplo kommer för mig alltid att vara förknippad med psykrock och tunga trummor – oavsett hur många MIA-hits han producerar eller hur många Blackberry-reklamer han är med i. Därför känns det så fint att han tagit det tillbaka – Chasing the Dragon är en mix med garage och psyk, som du kan plocka nedan (via Pomp and Clout, och The Fader):
Diplo – Chasing the Dragon
Kolla även in de två mixar Diplo gjort med Tripledouble, AEIOU del 1 och 2. De är fulla med psykrockbreaks för din nästa hemmafest!
Stenad banger efter stenad bangar langar dinosauriemannen upp på ”Chasing the dragon” – men jag känner att jag inte kan lämna det här inlägget utan att ha tipsat om Barbara & Ernies fantastiska album. Lyssna på det på Spotify om du inte hört det. Deras cover av ”Somebody to love” är med på mixen men det finns många bättre låtar på albumet. ”Listen to your heart” är fan magisk. Älskar också omslaget. Har du sett ett mer omaka musikpar? Barbara har den där Foxy Brown-vibben, Ernie är inte fullt så foxy. Han ser snarare ut som en ung Mark Twain (okej, nu gissar jag bara).
För övrigt gav jag mitt extraex av Barbara & Ernies album till Per förra helgen. And the beat goes on…
DOGMATIK 