Etikettarkiv: Quentin Tarantino

Part legend, part devil… ALL MAN


Trailern för Tarantinos nya film, ”Django unchained”, har rättmätigt fått the internets att go nuts. Att Tarantino gör en västern med en touch av blacksploitation är så klart något att bli hype över. Själv är jag nästan mest laddad på en Tarantinofilm som helt kommer att sakna hans ständiga namedroppande av obskyr film och musik. Inget fel med att vara film- och musiknörd så klart, det är jag ett levande bevis på. Men när karaktärerna i Death Proof håller långa utläggningar om allt från 70-talsfilmer som Vanishing Point till obskyr 60-talsrock, märker man lite väl tydligt att den gode Quentin drömmer sig bort till en värld där alla delar hans egna intressen. Till och med Inglourious Basterds innehöll det, i och med alla diskussioner om filmens roll i det tredje riket, Leni Riefenstahl och så vidare. Det är imponerande att få till namedroppande i en film som utspelar sig på 40-talet, men om han lyckas med det i en västern, då är det rent sjukligt. Om han inte snöat in på 1800-talslitteratur på gamla dar.
Django-trailern får mig kanske inte att gå bananas fullt ut, men det ser ändå ut att bli en underhållande film. Bröderna Chohens True Grit visade också att det går att krama ut mer av western-genren. Jag tänker ladda genom att leta upp den här filmen – jag visste inte att den existerade förrän jag såg den här trailern, och jag kan inte riktigt greppa att de kunde göra en film med den här titeln:

Grymt catchy låt, det där. ”They call him Boss… Boss N…”

Annonser
Taggad , ,

Bio min bio

bio_gtb1
Det har blivit mycket ordvitsar på sistone, vilket får mig att känna mig mer och mer redo att bli far. Jag smälte rätt hårt när jag såg mina kära bekantas övergulliga barn i Köpenhamn. Ge det en sju-åtta år så är jag nog där. Nåväl.
Det jag tänkte skriva några korta ord om är att nu är en bra tid att bli peppad på film i allmänhet och film på bio i synnerhet. Innan du blir för peppad – de har inte sänkt priserna, det kostar fortfarande 110 SPÄNN att gå på bio! DET är sanslöst. Jag tillhör dock de galningar som tycker att ett biobesök nästan alltid är värt pengarna, ändå. Om filmen jag sett bara var någorlunda bra går jag ur biografen med en känsla av att tillvaron är helt magisk. Senast hände det för omkring tjugo minuter sedan.
1224252968211_1
I kväll såg jag Tarantinos senaste film, Inglourious Basterds. Jag hade höga, om inte skyhöga förväntningar. Jag tycker själv att alla Tarantinos filmer är åtminstone underhållande, även om jag kan ledsna på det eviga ”smarta” namedroppandet av obskyra regissörer och soulsångare (det är bara för att soulmusik inte var uppfunnen på 40-talet som detta element inte finns med i Inglourious Basterds – de snackar istället desto mer obskyr film, för att väga upp detta). Jag vet att det är ironiskt att jag, som är en halvt rehabiliterad namedroppare, klagar på just detta, men kom igen – det är skillnad på att förstöra stämningen på en fest och att förstöra stämningen i en film, eller hur?
Det är alltid vanskligt att bedöma kvaliteten på en film när man precis sett den första gången. Tiden är en hård domare som obevekligt förvandlar guld till sand fortare än du hinner säga ”Kristina”. Tänk på True Romance, Tarantinos katapult in i den stora filmvärlden (han skrev manus men var inte regissör). När den kom tyckte folk att den var cool, smart och provokativ. Se den nu och den framstår som en patetisk klichékavalkad och ett starkt argument för att radera nittiotalet ur historieböckerna. Även om det skulle innbära att ingen förstod vad som var grejen med det där nya bandet My Bloody Valentine som spelade ALLDELES för högt på Way Out West.
468_8998_h468
Just nu känns dock Inglourious Basterds som den kanske bästa Tarantinofilmen. Pulp Fiction är nog etta ändå, men även om tiden varit snällare mot den än mot True Romance är jag långt ifrån lika imponerad när jag ser om den nu som jag var 1995. Nog för att man inte var särskilt svårimponerad som fjortonåring… Vissa scenarios i Pulp Fiction känns bara FÖR osannolika, och när man sett smarta och roliga kriminalserier som The Wire som faktiskt inte tummar på realismen känns det lite fjantigt med yrkesmördare som glider runt i svarta kostymer en stekhet Los Angelesdag, eller en taxichaufför som heter ”Esmeralda Villalobos” och är en assnygg 25-årig ”eldig” latinokvinna. När träffade du förresten senast en tungviktsboxare vars flickvän såg ut så här?
Maria_de_medeiros
Det jänkarna brukar kalla ”Take Home Message” är alltså följande: Se Inglourious Basterds! Två och en halv timme film som inte är tråkig i en sekund, man sitter med ögonen uppspärrade för att inte missa något. Vissa av scenerna är otroligt laddade och dialogen är ofta fantastisk. Filmens enda nackdel är att vissa av skådespelarna inte håller måttet – eller åtminstone bleknar jämfört med Christoph Waltz, som är helt övergrym som SS-svin som smeker med ena handen och stryper med den andra. Brad Pitt däremot, pendlar mellan att vara ”okej” och ”rätt kass faktiskt”. Jag brukar normalt gilla karln, och hatar inte på honom för att alla västvärldens kvinnor går till sömns i natt mentalt smekandes hans innerlår, men ärligt talat – han spelar inte bra här. Hans sydstatsaccent känns lika äkta som hans kära frus läppar, ofta tänkte jag ”CUT!” när han levererade en replik. Filmens andra skönhet Mélanie Laurent är dock fantastisk på att använda små ansiktsrörelser och blickar och dessutom FÖR. JÄVLA. VACKER. Det är inte okej. Eller jo, det är det.
basterds-shoshanna-392
Även med senaste Tarantella-filmen sedd kvarstår biopeppen – snart kommer Spike Jonzes Where the wild things are, som jag redan peppat för på this here blawg, och framför allt, James Camerons 3D-epos Avatar. När man ser trailern på bio nu ser den corny ut, men det finns även en femton minuter lång 3D-trailer som ett fåtal lyckliga (hittills) sett. Den vän jag pratade som tagit del av denna (Hej M*x!), och de som beskrivit upplevelsen på nätet är helt BLOWN AWAY. James Cameron har tydligen tagit 3D till nästa nivå, upplevelsen ska sakna motstycke – det ska verkligen kännas som att vara I filmen. Handling, schmandling. Ibland är det kul med effekter också. Det är dock premiär i december, så jag håller inte andan. Men jag har inte sett Antichrist än heller…
Visst vore det astöntigt om jag avslutade med ”Vi ses i biomörkret”? Just det. Tänkte väl det. /Matte

Taggad , , , , , ,