Etikettarkiv: Action Bronson

Rap video roundup vår/sommar 2012


Det är sommar, och det är då raphits låter som allra bäst. Min semester har inte börjat, men det är dags att ladda för vad som komma skall med godbitarna ur rapvideofloran.Varför inte kickstarta med sommarens, och kanske årets bästa låttitel: ”Rooster in my Rari”. Sexreferenser åsido, det där är en rad ord man bara vill säga om och om igen. Tur då att vi inte behöver göra det, Waka Flocka Flame har gjort det åt oss. Waka Flockas kometkarriär bara fortsätter, han har klart lämnat tiden som hangaround till Gucci Mane bakom sig och kanske kommer han att växa ifrån sin mästare Darth Vader-style. Han och Gucci befinner sig ju också i olika ändar av spektrumet manlig skönhet, minst sagt, vilket kan göra Waka Flocka till en LL Cool J för 10-talet. Om rap nått en slags symfonirocksfas i och med Kanye Wests stråkar, ballerinor och sjuminutersepos med långa pianooutron, är Waka Flocka ren punkrap. Så om du känner för en raplåt som är lika intelligent som Misfits Braineaters, och dessutom har en video med någon som jönsar runt i tuppdräkt, kan du sluta leta nu.

Puh. Efter ”Waka! Flocka!” kan man behöva ta sig an en chill raplåt som ”Hot Shots Part Deux” – årets kanske näst bästa låttitel (jag kan fortfarande minnas skrattkrampen man fick av att se Hot Shots 2 på bio). Action Bronson var med i förra musikvideogenomgången också, men den rödskäggige mannen fortsätter att imponera med sin solida stil. Nu har han börjat samarbeta med Riff Raff, en tokspett som var med på ”From G’s to gents”, ett MTV-program där man skulle göra sofistikerade gentlemän av gatusnubbar. Tänk en hiphopversion av My Fair Lady, utan ”den spanska räven rev en annan räv” men med Fonzworth Bentley (vad hände med honom?). Riff Raff är på sitt eget underliga vis en av de mest underhållande rapparna i gamet just nu, när han verkligen är på hugget. Han säger att han har ”the mindframe and attitude of a young Uncle Scrooge”. Alla som någonsin sett upp till farbror Joakim känner igen sig. Och känn på sviten ”Fools get abused – Hulk Hogan, Ultimate Warrior. Eggs get boiled – Clash of the Titans, Conan the Destroyer”. Jag saknar ord, till skillnad från Riff Raff. Den tredje killen är försumbar och har ett fånigt namn, men videon innehåller en del briljant animation. Om du gillart, kolla även in Riff och Actions första samarbete Bird on a Wire som kanske till och med är strået vassare. Men ärligt talat – kan ni se Action Bronson ”do karate in the water”? Jag är skeptisk.

Nicki Minaj må ha tagit sin image så långt att det mer och mer liknar något slags examensarbete på Konstfack, men vad gör det när hon ändå kan spotta ur sig en banger som det här? För att sticka ut i rapgamet kan man inte vara subtil – minns när Gucci Mane tatuerade in en glasstrut i halva ansiktet. Nu när ”Starships” säkert går varm på Kallbadshuset i Visby och stekarna pumpar armarna till den är det dags att veva ”Beez in the trap” tio gånger och minnas att kvinnan minst sagt kan när hon vill. Även om det, tyvärr, innebär att man måste lyssna på en 2 Chainz-vers exakt tio gånger för mycket. För övrigt: Varje gång jag ser 2 Chainz tänker jag att det är Dave Chapelle utklädd till Lil Jon. Inte lika mycket i den här videon som i den här.

Apropå kvinnor i denna mansdominerade rapvärld, har vi här en ny giv från Kreayshawn och V-Nasty. Kreay har fortfarande bevisbördan på sin sida vad gäller hennes eventuella status som One Hit Wonder, och tyvärr är det här inte låten som kommer att övertyga oss om att hon håller i längden. ”Summertime” kanske kommer att växa lite, men just nu känns den… sådär. Videon har däremot den fantastiska 80-90-talskvalitet som bara VHS kan ge oss, så om inte annat kan man stänga av ljudet och slänga på lite Kate Bush i bakgrunden eller liknande. Kreayshawns album kommer i augusti. Det är en månad efter att Frank Oceans album har släppts om allt går enligt planerna, så man kanske är redo att lyssna på något annat vid det laget. Då får vi se om Kreayshawn har en framtid som rappare eller om hon får gå tillbaka till att vara videoregissör, något hon definitivt har talang för.

Peppen inför Way Out West blev inte direkt mindre när ASAP Rocky släppte ”Goldie”, hans kanske mest hittiga låt hittills (och den enda som är direkt dansant). ASAP blir bara bättre och bättre på att rappa och hans osvikliga känsla för både refränger och beats kan ta honom hur långt som helst. Kanske till presidentposten? Han spelar i alla fall rollen som JFK i videon till Lana Del Reys National Anthem. Värt att kolla in om man klarar av Lanas plutmun och påklistrade David-Lynch-femme-fatale-persona i dryga sju minuter. Det gör inte riktigt jag, men hey, ASAP Rocky som JFK. Bara en sån sak.

Vi avslutar med ett revolutionsanthem från Ab-Soul och Danny Brown. Fina beats, fina raps, och en Patagonia-hoodie. Sommartider!

Annonser
Taggad , , , , , ,

Fem videos – Januari 2012


Okej, dags att blogga igen. Det är ett nytt år och jag har varit en slacker som Marty McFly. Men nu är det 2012 och det är nya tag som gäller. Jag hade tänkt skriva en lång sammanfattning av det gångna musikåret, men det har många andra gjort. Ett par länktips kommer sist i den här posten, om man vill gå igenom 2011 lite och se om man missat något.
Istället tänkte jag slänga upp fem videos från 2011/12, som är aktuella på något sätt. Vi börjar med Lilla Sällskapet, vars nyårsfestvideo till ”Om vingarna bär” precis släppts. Och jäklar – jag minns att jag hörde den här låten när de spelade på Frukt och Grönt och reagerade på den. Men nu när jag hört den igen kan jag nog säga att det är en av de bästa svenska poplåtarna jag hört på länge. Sjukt hittig och storslagen refräng och dessutom en grym och modern produktion – annars brukar ju mycket svensk pop plågas av en trist indieljudbild, gitarrer och maracas utanför Emmaboda-tältet liksom. ”Om vingarna bär” blir förhoppningsvis en fet radiohit, om det finns någon rättvisa i världen. Och videon, med en del bekanta ansikten, är feelgood deluxe.

En grej som var så nice med att se Wiz Khalifa på Way Out West i somras, förutom att spelningen var oväntat bra, var just att man fick se en AKTUELL rapartist live. Som europé är man ju inte bortskämd med att få se rappare när de är unga, hungriga och precis slagit igenom, med peppade kids längst fram. Rapkonsert i Sverige brukar snarare vara en MF Doom med massiv bukfetma, 7-10 år efter att han peakat artistiskt (även om man så klart glatt rappar med i Rhinestone Cowboy ändå). Jag gick smått och hoppades naivt på att ASAP Rocky skulle komma till Way Out West, och se, jag har blivit bönhörd. Även om man inte ska sälja smöret förrän en rappare faktiskt står på scenen, är det ändå läge att fira och veva ”Peso” ett varv till. ASAP är ingen spektakulär rappare, men han är grym både på refränger och på att välja beats, vilket alltid är viktigare (för bevis, se Nas samlade produktion från de senaste femton åren). ASAP Rockys mixtape/album ”LiveLoveASAP” var 2011s kanske mest solida rapsläpp, och nu har du ett halvår på dig att lära dig varenda textrad utantill tills du (förhoppningvis) får se That Pretty Motherfucker där på scenen. Bli hype, människa.

Från ny New York-rapp till klassisk New York-rapp. Om ASAP Rocky är för modernt för dig, eller om du som jag gillar både snorungsrapp över Imogen Heap-samplingar och det som brukar kallas That Real Schitt, bör du kolla in Action Bronson. En rödskäggig Queens-rappare med albanskt ursprung, som jobbat som kock och pepprar sina rapps med matreferenser? Du vet att det blir fräschare än musslor fångade i maj, för att tala med mannens egna ord. Det är svårt att höra Bronson utan att tänka på röstlikheten med allas vår Ghostface, men Action Bronson har ändå en grym egen stil, långt ifrån tråkig ny ryggsäcksrap. Om du gillart, kolla upp mannens två 2011-släpp ”Dr Lecter” och ”Well-Done”, båda totalt solida. Finns tyvärr inte på Spotify, så det är Itunes eller nätet som gäller.

Dags för kidsen att steppa in igen, i det här fallet projektet med det svårgooglade namnet The Internet. Om något förenade alla som har det minsta intresse för musik under 2011, så var det kärleken till Frank Ocean (som släpper album i år!). Nu är det dags för en av de medlemmar i crewet Odd Future som man inte hittills hört så mycket ifrån, Syd the Kid, att steppa upp. ”Cocaine” låter sjukt mycket som en gammal N*E*R*D-låt, vilket det så klart inte är något fel på, men sången är kanske lite väl utslätad för min smak. Tyler the Creators rappröst börjar också kännas rätt enahanda. Men soundet är ändå lovande, så vi hoppas på större och bättre saker från The Internet i framtiden. Och videon, signerad Matt Alonzo (som tidigare hade toppklassbloggen Houston So Real) är definitivt värd att se.

En sista giv från för mig tidigare okända Flatbush Zombies, med 2012s hittills bästa låttitel ”Thug Waffle”. Smaka på orden, ”Thug Waffle”. Fantastiskt. Det var ett tag sedan man såg rappare med guldhuggtänder och Mad Max-stil, men det är fan dags igen. Två rätt unika rappare, oklart om de kommer att hålla i längden, men vafan, vi ser framtiden an.

Vill du istället blicka bakåt, kanske för att se om du missat 2011 års bästa låt utan att ens veta om det, kommer ett par länktips:
Musikguiden i P3 – De 100 bästa låtarna 2011 – Musikguiden i P3 listar 2011 års bästa låtar. Uppsala!
Cocaine Blunts – Best Rap, 2011 – Eminenta rapjournalisten Andrew Noz går igenom 2011.
Tropical Bass – Top of the Trops 2011 – Tropical Bass – en röra av all dansmusik från hela världen, typ. Kan inte uttala mig om relevansen i listan men vill du hitta något att dansa till som är garanterat hippt, kolla in.
Spotify – Nyårsfest 2011 – Till sist, en playlist med bara 2011-låtar. Tack till B-O, Dynamiten, Ludvig, med flera.

Taggad , , , ,