Kategoriarkiv: Teve

What’s a moron?


Några av de roligaste ögonblicken i tv-historien finner vi i Charlie Murphys ”True Hollywood stories”, från the Chapelle show. Charlie är Eddie Murphys hårda och fajtglada brorsa, numera ståuppare även han. På det glada åttiotalet var han dock säkerhetsvakt åt sin bror (tills hans heta temperament gjorde honom tvungen att byta jobb) och hängde runt i samma Hollywoodkretsar som Eddie Murphy. I True Hollywood stories berättar han öppenhjärtliga anekdoter om hur han slagits med Rick James, och spelat basket mot Prince. De har varit svåra att hitta på youtube förut, Comedy Central har varit bra på att plocka bort dem, men nu verkar det som att de kan ha slutat bry sig. Så leta upp de på youtube om du mot förmodan inte sett dem – få kan berätta en historia lika bra som Charlie Murphy.
I vilket fall finns det fler historier som spelades in, även om de aldrig blev till fulla sketcher (Chapelle Show lades ned med buller och bång efter säsong två, när Dave Chapelle gick igenom någon slags livskris, alternativt ledsnade på att vara en underhållare åt vita fratboys och stoners). Historien om ”Darryl”, som aldrig backade från en fajt, är inte i Rick James- eller Princeklass men ändå värd att höra. Man påminns om riddaren i Monthy Python och den Heliga Graalen, han som får alla lemmar avhuggna men fortsätter mucka gräl. I det här fallet är Charlie Murphy en förnuftets röst – det är inte värt att bli skjuten med en AK-47:a över en varm korv. Real talk.

Taggad ,

Kungen av kallprat


Håller på att kolla sjätte säsongen av Curb your enthusiasm nu, en briljant serie, även om den är exakt likadan hela tiden. Vissa avsnitt är halvbra, men kan ändå innehålla pärlor av briljans. Som avsnittet där John McEnroe gästspelar. Inget toppavsnitt i sin helhet, men scenen ovan är omistlig. Larry måste spela limousinchauffören Charlie och köra McEnroe från flygplatsen. Larry har verkligen bemästrat kallpratets ädla konst. ”Have you ever been jealous of a gardener?”

Taggad ,

I did not know that part 2


Visste du att James Avery, känd och älskad av oss alla som Uncle Phil i Fresh Prince i Bel Air, även gjorde Shredders röst i den tecknade Turtles-serien? Nej, och jag bryr mig inte, säger du. Well, fuck you. James lade ned sin hjärta och själ i rollen som fotklanens ledare och Krangs trätobroder. Checka klippet häruppe när han pratar om hur det finns många nivåer av ilska och glädje i varje karaktär man spelar, och hur det närmaste man kan komma odödlighet är att bli förevigad på det här sättet. Överanalyserande? Nej, precis lagom nivå av analyserande. Killen har fattat precis allt. Och Uncle Phil alltså, vilken kille.

Åter till Turtles – om du som jag känner lite kärlek och beundran för Krang, hjärnan från Dimension X som lackar ur på allt och alla jämt, kan du kolla in intervjun här nere med killen som spelade honom. Pat Fraley som han heter, har verkligen analyserat varför han valt ett visst röstläge eller en viss rytm i talet till karaktären. Det är ganska roligt när han berättar om att han kunde ringa till småbarns födelsedagsfester i karaktär som Krang (på föräldrars begäran). Krang var så dryg i serien att det var helt okej för en vuxen man att dissa ungarna hårt. ”What’s your name?” – ”Bobby.” – ”WHO CARES!!!” Det är så få arenor som gör det okej för vuxna att förolämpa barn, det är något vi som samhälle måste jobba lite på.

Taggad ,

Vad kan man säga…

… om Twin Peaks som inte redan sagts. Inget, så jag postar två favoritscener och håller käften. Det har varit lugnt med bloggandet på sistone, jag jobbar, smider klubbplaner och åker till Köpenhamn på fredag istället. Bloggandet har sina dalar och toppar, som Twin Peaks faktiskt.

I klippet ovan ser vi Leland sjungandes ordvitsjazzbangern Mairzy Doats. Fantastiskt i sig, men det är när man ser Jerry Horne göra masken som allt verkligen går av kroken.

Här ovan ser vi David Lynchs son, i rollen som magikern – efter att serien spårat ur och tappat det mesta av sin charm. Men Lynch-magin träffar rätt ibland, som här. Creamed corn alltså.

Taggad

Snart är klockan fem


Oh yeah. En av de bästa låtarna om att ha tråkigt på jobbet, från sextiotalsgruppen The Vogues som jag inte har hört talas om i något annat sammanhang än just den här sjukt grymma låten. Också coolt att den bara är två minuter lång! Låten var även signaturmelodi till The Drew Carey Show ett tag, med en rätt jävla välgjord danssekvens till. Drew Carey Show är en rätt underskattad serie – visst, det är en stereotyp superamerikansk sitcom, men ändå roligare än många andra. Precis som i många andra tv-serier (ahem Kungen av Queens) har huvudpersonen, som ser ut som en klassisk amerikansk man (fyrkantigt huvud ovanpå en fyrkantig kropp) en orealistiskt snygg flickvän. Som dessutom gjort ett klassiskt avsnitt av Seinfeld, där hon dejtar George och spelar en aptränare som är döv på ena örat! Allt för att få till Seinfelds extremt komplicerade handlingar. George har äntligen byggt upp modet att säga att han älskar henne, men får ingen respons och blir helt knäckt. Senare i avsnittet inser han att hon är döv på ett öra, och bestämmer sig för att säga ”I love you” till henne en gång till. Hon svarar med ett neutralt ”I know, I heard you the first time”. LOLOLOLOL! Seinfeld – serien som onödiggör alla andra klassiska amerikanska sitcoms, egentligen. Allt de gjort, har Seinfeld gjort bättre!

Taggad , ,

Cutty? Nah, Dennis man.


Jag skäms inte för att erkänna det – Chad Coleman, aka Dennis i The Wire, måste vara en av de hunkigaste männen som finns. Jag håller på att se om säsong 4 nu och montaget när han joggar genom Baltimore på valdagen med Curtis Mayfields ”Move on up” i lurarna är helt episkt. ”Cutty” gör en kort och ganska bortkastad biroll i Green Hornet, som dög som underhållning men ändå kunde varit betydligt bättre – manus av Seth Rogen och regi av Michel Gondry borde ha borgat för högre kvalitet. Tur då att någon har den goda smaken att slänga in mannen i den här Raphael Saadiq-videon.

Bra låt! Tyvärr måste jag säga att jag är otroligt dålig på att hänga med när videos ska ha en komplicerad handling. Jag förstod aldrig den här videon heller.

Taggad

Lycka… och pengar


Jag har nu äntligen börjat se Jakten på lyckan på SVT Play. Själva programidén är sådär, men Hanna Hellquist är alltid underhållande – i radio, i skrift, på tv – och i verkligheten, verkar det som. Hennes touch av skamlöshet – att direkt kommentera folks utseende eller plocka bort hårstrån från deras kläder, till exempel – är precis vad svensk tv behöver. Men det som fastnade mest i det första avsnittet är ändå att kvinnan som är fastighetsmiljardär rullar med en fet STACK femhundringar i plånboken! Vi har ju inte direkt någon kontantkultur i Sverige 2011, så jag trodde inte att de rika jobbade så. Glida runt med en crisp bunt femhundringar i plånboken som om det vore monopolpengar när man är i sextioårsåldern alltså, that’s what’s up. Även om hon har ett tag kvar till Birdmans livsstil som han visar upp i klippet här nere. ”I walk on that shit” – rofl! Birdman har inget klippkort på sin lokala lunchrestaurang, det kan jag nästan garantera.

Taggad ,

Nästan den bästa Simpsons-scenen


Spegelvänd video, men ändå. ”Todays hymn is In the Garden of Eden by I. Ron Butterfly”.

TV-tipset: Breaking Bad


Om du behöver en ny serie i ditt liv, kan jag rekommendera Breaking Bad. Den är inne på sin tredje säsong nu, och jag har precis börjat på den andra. Den första säsongen är riktigt, riktigt bra. Handlingen liknar den i Weeds på ett ytligt plan (amerikansk medelklassmedborgare drar sig in i droggamet, typ), men det här är ett helt annat djur – tänk dig spänning och råa scener från Amerikas baksida a la The Wire, blandat med den mörka morbida humorn från Six Feet Under och faktiskt, tro det eller ej, en smula McGyver. Och det vet du det blir bra. Ibland tar serien lite genvägar för att bibehålla spänningen – vissa vändningar i handlingen är rätt orealistiska – men jag är villig att köpa det i underhållningens namn. Serien har dessutom en väl avvägd underton av samhällanalys/kritik. Lägg snyggt foto och originell berättarstil till det, och du har min nya favoritserie. Blir du nyfiken – se pilotavsnittet. Det innehåller det mesta som gör serien bra och ger den där känslan av att man precis sett en riktigt bra film, som man dessutom kan se fortsättningen på. Rekommenderas.

Taggad

Victory!!!!!!!


Jag skrev för ett tag sedan om hur hårt Entourage tappat stinget. Det enda man kan göra då är att vända sig till Johnny Dramas gamla hitserie Viking Quest, som nu blivit spel! Ja, det är sant. Allt du behöver göra för att låta fienderna dö som flugor för Tarvolds yxa är att gå hit och spela online. Glöm inte att coppa en Viking Quest-DVD-box när du ändå är där. VICTORY!!!!!!
Spelet påminner för övrigt väldigt mycket om den gamla Sega-klassikern Golden Axe. Som faktiskt hade en hjälte med det absolut bästa namnet någonsin – Ax Battler. AX BATTLER. Hur bra som helst.

Taggad , ,