Kategoriarkiv: Film

it seemed like a good idea at the time


Många filmer är bättre i teorin än i praktiken, och avnjuts bäst i trailerform. Ofta handlar det om glädjen över att en filmidé har gått hela vägen ritbordet till vita duken utan att någon haft vett nog att stoppa den. Det verkar inte som att ”The thing with two heads” förvaltat sin idé särskilt bra (om det här är de BRA delarna av filmen, hur är då resten?). Så om du håller på att starta en studiecirkel där man ser film och diskuterar frågor om etnicitet, identitet och hur vi ska leva tillsammans i ett samhälle med respekt för varandras olikheter och val, kan det vara läget att välja bort den här filmen. Jag vet att den var ditt förstahandsval, men ändå.

Taggad

Part legend, part devil… ALL MAN


Trailern för Tarantinos nya film, ”Django unchained”, har rättmätigt fått the internets att go nuts. Att Tarantino gör en västern med en touch av blacksploitation är så klart något att bli hype över. Själv är jag nästan mest laddad på en Tarantinofilm som helt kommer att sakna hans ständiga namedroppande av obskyr film och musik. Inget fel med att vara film- och musiknörd så klart, det är jag ett levande bevis på. Men när karaktärerna i Death Proof håller långa utläggningar om allt från 70-talsfilmer som Vanishing Point till obskyr 60-talsrock, märker man lite väl tydligt att den gode Quentin drömmer sig bort till en värld där alla delar hans egna intressen. Till och med Inglourious Basterds innehöll det, i och med alla diskussioner om filmens roll i det tredje riket, Leni Riefenstahl och så vidare. Det är imponerande att få till namedroppande i en film som utspelar sig på 40-talet, men om han lyckas med det i en västern, då är det rent sjukligt. Om han inte snöat in på 1800-talslitteratur på gamla dar.
Django-trailern får mig kanske inte att gå bananas fullt ut, men det ser ändå ut att bli en underhållande film. Bröderna Chohens True Grit visade också att det går att krama ut mer av western-genren. Jag tänker ladda genom att leta upp den här filmen – jag visste inte att den existerade förrän jag såg den här trailern, och jag kan inte riktigt greppa att de kunde göra en film med den här titeln:

Grymt catchy låt, det där. ”They call him Boss… Boss N…”

Taggad , ,

Holy unrealistic hype, Batman


Kan ni känna den? Det var länge sedan man peppade så här mycket inför releasen av en fet blockbuster, även om julpremiären av The Hobbit smyger sig närmare. Men snart, snart, väldigt snart kommer Christopher Nolans tredje och sista Batmanfilm. Det är svårt att inte ha orealistiska förväntningar, men utgår man ifrån att det kommer att vara en grym film, om än inte lika överväldigande som The Dark Knight, kommer det nog att bli okej. Jag är lite orolig för att det verkar vara så många karaktärer i filmen – ett vanligt uppföljarsyndrom som kan leda till en för rörig handling med scener som konstant känns för korta. Även om The Dark Knight är den bästa superhjältefilmen någonsin hade jag gärna sett en Directors Cut även på den, då vissa scener och klipp är så snabba att man knappt hinner hänga med. Eller så är det bara Nolans stil – Inception, som i och för sig var häftig, kändes lite väl mycket som ett trick riktat mot publiken. Jag har bara sett den en gång, men jag har en gnagande misstanke om att det finns en massa luckor i handlingen som man inte riktigt hann uppfatta på bio, men som märks när man ser om den. När jag såg Inception kunde jag aldrig skaka av mig känslan av att bli Jedi Mind Trickad till att tro att filmen var mycket smartare än den är.

Alla regissörer har sina styrkor och svagheter – Christopher Nolans filmer är märkbart befriade från humor, och har ibland väl högtravande dialog. Nolan är dock otroligt bra på tekniska idéer, och kan överraska även en luttrad actionfilmspublik med nya grepp. Tänk på The Dark Knights ”Skyhook”, scenariot med båten, gisslan utklädd till skurkar, och den FETA scenen med långtradaren som flippas som en pannkaka. Att Nolan inte nöjer sig med CGI-effekter i varje scenario, utan faktiskt ser till att spränga byggnader och flippa långtradare på riktigt, får vi också vara tacksamma för. Men alla smarta tricks måste kompletteras med starka karaktärer, det är det som skiljer okej underhållning som Inception från mästerverk som The Dark Knight. Utan ett trumfkort som Heath Ledger finns det en överhängande risk att The Dark Knight Rises inte kommer att nå upp till föregångaren. Men ändå. Dat Hype.

Taggad

Okej, den absolut sämsta scenen någonsin


Jag har tidigare utnämnt en scen från Matrix:Reloaded till den sämsta filmscenen någonsin. Men vid närmare eftertanke – den här scenen från Star Wars Episode II: Clone Wars, eller i alla fall det här replikskiftet, toppar allt. Mer pinsamt kan det inte bli. Hayden Christensen är träigare än en hackspetts middag, men till hans försvar har han filmhistoriens sämsta dialog någonsin att jobba med. Respekt till Natalie P som lyckas hålla masken. Beskrivningen av den här scenen på youtube är faktiskt helt perfekt: ”Anakin tells Padme about the stupidest thing in the galaxy in the stupidest way conceivable.” Star Wars-trilogin borde, precis som Matrix 1, aldrig ha fått några uppföljare. Vem vet, en dag kanske George Lucas kommer att be om ursäkt för allt han gjort mot sina fans. Så här:

Taggad

Never stop digging


Hur kan man inte älska skivaffärsscenerna i ”Clockwork Orange”? Framtidsskildringar blir alltid sjukt daterade fort – mer sextio/sjuttiotalsstuk på inredningen kan det knappast bli. Men å andra sidan kanske scenen visar att det bara är nostalgiker som hänger i skivaffärer i den nya, moderna streamande-från-molnet-världen. Vi ses i skivaffären då. Och i molnet. Jag vill både äta kakan och lyssna på den.

Taggad

You’re not going to put me in the cooler


Sakta men säkert byggs peppen upp för The Dark Knight Rises, Christopher Nolans tredje Batmanfilm. Nästa sommar smäller det! Men låt oss stanna upp och minnas den bästa sämsta superhjältefilmen någonsin, Batman & Robin. En film som inte är fullt så hyllad av fansen som Dark Knight. Filmjäveln har 3,5 i genomsnittsbetyg på IMDB! Det är faktiskt bland det lägsta jag sett, redan runt 5-strecket brukar filmer vara riktigt kassa. Joel Schumacher tog över efter Tim Burtons två gotfilmer och tog tillbaka Batmanfilmerna till pastellfärgad pajasaction. Batman & Robin går så långt överstyr med lam dialog att man undrar om avsikten från början var att göra en film som är så kass att den blir bra. Grädden på moset på kalkontårtan var Arnold Schwarzeneggers insats som Mr Freeze, med katastrofalt skådespeleri och konstanta oneliners som anspelar på kyla och is. Hemskt… underhållande! Jag älskar hur Arnold levererar repliken ”It doesn’t work on the coldhearted” i klippet ovan. Det, mina damer och herrar, kallas skådespeleri.

Taggad , ,

Emo-Peter


Apropå mitt förra inlägg var jag tvungen att leta upp det mest pinsamma i Spider-Man 3. Usch, det här är verkligen hemskt. Sällan har jag saknat en skämskudde på bio lika mycket som när jag såg Peter Parker ”Night at the Roxbury”-glida omkring i New York i emolugg med James Brown i bakgrunden. Smärtsamt.

Taggad

Reboot, remake, re-up


Det är lite weird ändå. Tio år efter att den första Spiderman-filmen kom ut – och fem år efter den senaste – har det bestämts att Spiderman-filmerna ska ”rebootas”. Det vill säga, ut med regissören Sam Raimi och alla skådespelarna, och tillbaka till en första film när vi ännu en gång får se Peter Parker få sina krafter (ofta det tråkigaste i superhjältefilmer). Nog för att Andrew Garfield – ni vet, han som var med och uppfann Facebook – ser ut att passa i huvudrollen. Martin Sheen är ju heller aldrig fel. Men ändå. Tänk om det här blir normen i framtiden, att hela tiden ”börja om” i filmserier. Så här kommer det att låta då:
-”Vad kollar du på?”
-”Spindelmannen”.
-”Ah, okej. Menar du Spider-Man? Den från 2002? Eller AMAZING Spider-man? Den från 2012? Eller Spider-Man Begins, från 2022?”

Ja, ni hör ju. Att starta om Batman-filmerna kändes vettigt, eftersom det aldrig hade gjorts en film som riktigt visade Batmans ursprung (som ju också är ett av de coolaste i superhjältevärlden). Men det här känns mest dumt, även om jag sällan skämts så mycket på bio som när jag såg Spider-Man 3 och Venom spelades av den här snubben:

Ah well. Det här kanske hindrar någon därute från att göra en skräpfilm av någon obskyr seriehjälte istället (Elektra? Thor? Green Lantern? WHO CARES?). Men om Amazing Spider-Man känns opepp, är det här desto peppigare:
Dark Knight rises – teaser trailer
Inte mycket nytt i trailern, men ändå. Sakta, sakta byggs hypen upp. Var inte crap nu, Dark Knight Rises. Var inte Spider-Man 3. Släng inte in tio skurkar och tjugo sidohandlingar så att allt blir en soppa. Visa att det går att göra en solid trilogi, så lovar jag att bygga ett Christopher Nolan- altare i min extragarderob i sovrummet.

Taggad ,

Naw


Så jävla gjölligt klipp med Jason Lee. Skejtare turned skådis, senare känd som Earl i My Name is Earl, men för oss med mer smak än så, känd som Brody i Mallrats. Oh yeah.

”What he’s doing is imitating Wolverine’s berserker attack with his adamantium claws.”
”Never would have guessed.”
Ah, och precis som så många andra fina hipstermän i hans generation föll han för scientologin till slut. Damn shame. Han och Beck alltså.

Taggad