Lite perspektiv


”En stormig natt ute på Atlanten. Jag låg på övre slafen i en våningssäng ombord på den gamla emigrantångaren och höll mig fast i järnbalkarna för att ej ramla ned på golvet när båten krängde som värst. Det var den tredje stormen under de åtta dagar vi hittills varit ombord och även den svåraste. Ehuru jag ej var känslig för sjösjuka, som många av mina hyttkamrater, var båtens krängning och en ihållande tandvärk tillräckligt för att hålla mig vaken hela natten och låta mina tankar kretsa omkring föräldrarna, barndomshemmet och mina framtidsutsikter.
Varför hade jag lämnat mina kära föräldrar, hem och fosterland för att gå en oviss framtid till mötes och skulle jag ej kunnat finna min bärgning på fädernetorvan?”

Orden skrevs av Valdemar, en 24 år gammal norrlänning på väg från Sverige till USA. Året var 1909. Skogsarbetet i hemtrakterna var dåligt betalt och Valdemar skämdes när han återvände från en säsongs arbete och föräldrarna fick se hur lite han lyckats tjäna ihop.
Valdemar hamnade i Telluride, en stad som hade rykte om sig att vara en av de tuffaste i västern. I ett brev hem berättar han om hur det var sed att välkomnas med en runda på stadens bar, där Valdemar genast utmärkte sig genom att han inte drack alkohol (och fick många ”ironiska blickar”). Efter det visades han till spelhuset, där han blev imponerad när hans vägvisare satsade tio dollar på spel (motsvarande två veckors lön för en skogsarbetare i Norrland på den tiden). Därefter skulle de gå och hälsa på flickorna. ”I vår lantliga oskuld trodde vi att det var svenskar och bekanta till dem, men när vi kom in i ett hus på den gamla och föga tilltalande gatan bakom saloonen förstod vi, att det var en annan typ av kvinnor”. Valdemar och hans svenska kompis ”värjde sig tappert”, som han beskriver det. Deras vänner i staden hade i alla fall betalt i förskott – win/win, alltså.

Gruvarbetet i Telluride var hårt, men Valdemar trivdes ändå i USA. Under första världskriget återvände han till Sverige för att sköta gården. Han var inte praktiskt lagd, men fann sig ändå i situationen, bland annat genom att engagera sig politiskt. Hans söner fick senare lära sig allt det praktiska kring att sköta en gård som Valdemar själv inte var så bra på. När man läser Valdemars brev från USA framstår han som en fundersam och begåvad man och han hade säkert utbildat sig om han hade fått möjligheten.
Valdemar dog i juni 1982, ganska exakt ett år efter att hans barnbarn föddes. Jag, alltså. För mig har utbildning varit en självklarhet, på två generationer hade mycket förändrats i vår familj.
Man kan fundera över de möjligheter vi har eller inte har – att flytta till ett annat land för att arbeta där, för att kunna skicka hem pengar till familjen, eller att utbilda sig. Den amerikanske filosofen John Rawls ansåg att vi, när vi funderar över politiska beslut, bör använda tankeexperimentet ”Veil of ignorance”. Vi tänker oss att vi själva kan hamna i vilken position som helst i samhället – ”no one knows his place in society, his class position or social status; nor does he know his fortune in the distribution of natural assets and abilities, his intelligence and strength, and the like”. Bara när vi inte vet var vi själva befinner oss i samhället, hur mycket eller lite resurser vi har, vår klass eller våra förmågor, kan vi bedöma hur moraliskt ett samhällsbeslut är.
Det kan vara bra med lite perspektiv ibland.

Annonser

One thought on “Lite perspektiv

  1. Fredrika skriver:

    Bra skrivet Matte!

    Vi pratade mycket om Rawls på rättsfilosofin. Det är sådär det borde tänkas innan varendaste lag stiftas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: