Now that’s crazy


Werner Herzog, demonregissören. Klaus Kinski, Den Store Skådespelaren. Den enda Werner Herzog-film jag sett i skrivande stund är Grizzly Man. Men förhållandet mellan Herzog och Kinski (som spelade huvudrollen i flera av Herzogs filmer) är så pass omtalat att jag blivit lite nyfiken på att fördjupa mig. Jag såg precis dokumentären Min bäste ovän som handlar om kaoset som omgärdade Kinski och Herzogs försök att hägna in honom och fånga resultatet på film. Herzog ger alltid en otroligt lugn framtoning, och berättar med lugn röst om Kinskis utbrott. När de bodde tillsammans låste Kinski in sig i 48 timmar i deras badrum, och skrek och slog sönder precis allt i rummet (Herzog sade att allt i rummet kunde ”silas genom ett tennisracket”). Kinski blev alltid extremt förbannad när han inte längre stod i centrum, vilket hände då och då under Herzogs extrema filminspelningar som var kantade av olyckor. En skogshuggare som hjälpte till att fälla träd inför en filminspelning i Amazonas blev biten av en giftorm, och var tvungen att såga av sig foten med sin motorsåg, eftersom motgiftet fanns i lägret 20 minuters promenad bort (giftet hade dödat honom långt innan dess). I den typen av situationer kunde Kinski bli helt vansinnig och skrika för att hans kaffe var ljummet eller något liknande, eftersom han inte längre fick stå i centrum för allas uppmärksamhet. Så här kunde det låta när Kinski rev upp ett nytt arselhål i sin regissör:

Det finns flera intressanta saker med det här, tycker jag. Dels att både Kinski och Herzog är väldigt macho och grandiosa, men på olika sätt. Herzog ville ut i naturen, till farliga platser, och göra storslagen film. Kinski ville alltid stå i centrum och alla människor i hans omgivning behandlade kunde han behandla som tjänare, vilket också till viss del förväntades av stora teaterskådisar på den tid då Kinski lärde sig hantverket. Det var liksom förväntat att man skulle behandla de lägre stående arbetarna som svin, om man var ett Manligt Geni. Hade de hade tolererat det från en kvinnlig skådespelare? Shyeah, and monkeys might fly out of my butt!

Kinskis beteende var minst sagt oförutsägbart. Under Aguirre, den första filmen de gjorde tillsammans, sköt han tre skott in i en hydda där indianerna som medverkade i filmen spelade kort – en av dem blev av med ett finger. Han högg även en annan skådespelare i huvudet med ett svärd, och trots att slaget dämpades av hans hjälm har han kvar ärret än i dag. Trots detta fortsatte Herzog att ha med Kinski i sina filmer. Det verkar ha varit lite av ett misshandelsförhållande – Herzog både skrämdes och lockades av Kinskis extrema personlighet. Spännande, intensivt, passionerat, och farligt. Vid ett tillfälle försökte Herzog mörda Kinski genom att placera en bomb i hans hus. Kinskis schäfer räddade honom. Kort därefter var det dags att göra en ny film tillsammans… De här historierna är så extrema att man nog får ta dem med en nypa salt.
I vilket fall, jag som är en ganska lugn person (jag ligger temperamentsmässigt betydligt närmare Herzog än Kinski) kan jag tycka att det är något befriande i att se någon fullkomligt vansinnigt skrika förbannelser över världen, över allt som går honom emot. Scenen här nedan är helt fantastisk, tycker jag – Herzog lugn och reserverad (det här var trots allt ett ganska milt utbrott) och Kinski väldigt… eh… Kinski.

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: