Just bumpin’ my music


Lite random lyssningstips denna mulna lördag, mitt i mitt rum står en Ikea-bokhylla och väntar på att byggas ihop. Har man skjutit upp något ett tag kan man skjuta upp det ett tag till, tänker jag.
Som ni kanske eller kanske inte vet är Gucci Mane den hårdast arbetande mannen i showbusiness sedan Gudfader James lades sex fot under jord efter sin lit de parade i Harlem. Likt mr Brown kommer Gucci inte stoppas av något mindre än liemannens kalla hand, till och med nu när han sitter i fängelset fortsätter han i full karriär. För ett tag sedan släpptes ”Burrrprint 2 HD” (uppföljaren till det här mixtapet, ett av de mer omistliga tilläggen i Gucci-katalogen). Gucci är verkligen perfekt bakgrundsmusik för mig, hans röst och de hypnotiska beatsen bara maler på i bakgrunden medan man gör vad man nu gör. Musik gjord för att åka bil till, helt klart, men vad ska man göra när man saknar körkort.

Apropå monoton musik som bara maler på, har Soul Jazz precis släppt en mäktig krautrocksamling. Krautrock är något slags samlingsnamn på den experimentella rock och elektroniska musik som släpptes i tyskland någonstans kring sjuttio-åttiotalet, och även om samlingen innehåller både akustiska gitarrlåtar och ren elektronisk ambient ger den ett väldigt sammanhållet intryck – ett tecken på att de som satt ihop den verkligen har haft en helhetsupplevelse i tankarna, pluspoäng för det. ”Deutsche Elektronische Musik” har varit mitt t-banesoundtrack senaste dagarna, bara att slänga på den och låta hjärna zona ut. Samlingen inleds med Can-bangern Aspectacle, som är sjukt funkig och dessutom ligger till grund för en bra Q-tip-låt.

Föredrar man den äldre skolans New York-rap framför GucciGucciGucci (burr), eller kanske gillar båda delarna som jag, bör man kolla in Roc Marcianos album ”Marcberg”. Ett extremt solitt album – Roc har producerat det helt själv och det låter så jävla bra, det vill säga good meaning bad. Typ loopa en soulskiva, rappa genom hörlurar in i en kassettporta-känslan. Straight lovely. Samplingen i ”Hide my tears” är det fler som använt, och inte så konstigt. Texten ”I hide my tears from the crowd by smiling, I go out and spend my money, so they can see me smiling” är det nog fler än en rappare som känner igen sig i. Om vi slutgiltigt bestämmer oss för att göra konsumtion till västvärldens officiella stadsreligion borde det vara vårt motto. In $ we trust.

Slutligen, Radio Depts nya (eller inte så nya i internetvärlden kanske, den har ett par månader på nacken, men vafan – jag är väl ingen indieexpert heller?) rekommenderas varmt. Framför allt låten ovan och singeln Heaven’s on fire är straight fuego, även om den senare låtens titel kan ge en lite märkliga associationer.

Annonser
Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: