Sun is shining


Oh yeah, tillbaka från en huvudstad till en annan. Köpenhamn fortsatte att behandla mig väl under tiden där. Här ovan ser ni resultatet från den där fotosessionen. Samma kväll spelade Girls with Grillz och MC Tia på Rust, ett av stadens bättre uteställen, även om det kanske var bättre förr – det känns lite ungt nu, men det är nog bara jag som är gammal. Gamla var också det jag och Anna kände oss dagen efter när vi gled runt i Vibskov-affären och en medelålders kvinna frågade den unga tjejen som jobbade i butiken var vad det var för låt som spelades. Hon var tvungen att gå och kolla på Ipoden – när det var fucking Sour Times med Portishead som spelades! Känner man inte igen den låten när man hör den har man inte varit med på det glada nittiotalet, det säger jag er.

Besöket innehöll också mitt första riktiga kvällsbesök på Christiania, som verkligen visade sig från sin bästa sida och kan rekommenderas nattetid. Nej, inte för rökat (som såklart finns, även om det inte är lagligt, en vanlig missuppfattning) utan mest för att det är väldigt soft och trevligt, och jag fick höra grym hiphop av den mer reala skolan (som de gör det i Danmark). När man inte hör Jurassic 5, Beatnuts, Roots Manuva ute längre är det kul som omväxling. Överlag är företeelsen Christiania intressant, en liten by som ligger mitt i en storstad (i ett område där det är svindyrt att bo, så klart) där ölen kostar en tjuga och det inte finns några vakter på krogen. Man ser så klart en massa danska rakade skallar och huvtröjor, men även tjejer i posha pälsar, någon kille i backslick och goose, tonårsthugs och stekiga skjortkillar om vartannat.
Nackdelen är förstås att ens mack game, om man nu någonsin trott att man haft något, definitivt krossas av språkförbistringen. Att förstå danska i en tyst och lugn miljö kanske kan gå, men i krogmiljö är man fucked. Det värsta är att många danskar är skitbra på att förstå svenska, så man känner sig ännu dummare när man inte kan konversera med en tjej i Run DMC-tisha som bjuder en på cigg. Man får nicka och le. Och dansa.

Danmarksvistelsen avslutades med att jag och Anna kollade på en absolut filmklassiker – Bill and Teds excellent adventure från 1989. Keanu Reeves genombrottsfilm (och hittills största insats som skådespelare) har en helt briljant handling – två dudes av Wayne & Garth/Beavis & Butthead-snitt kommer att misslyckas med sina historiebetyg om en snubbe från framtiden inte griper in och ger dem en tidsmaskin så att de kan resa i tiden och hämta historiska figurer, göra en FET presentation inför skolan med dem och därigenom starta ett band som blir framtidens mest inflytelserika och gör dem till ledarfigurer för hela samhället! Say what? Långsökt much?
I vilket fall, så här ser det ut när de besöker framtiden som är en åttiotalsrock-utopi där Bill och Ted dyrkas som gudar. Episkt.

Den proffsiga fotografen jag skrev om tidigare hette Kenneth Nguyen och hans blogg finns här.

Annonser
Taggad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: