”We had access to too much money, too much equipment, and little by little we went insane.”


Förrförra kvällen såg jag Apocalypse Now för andra gången. En universellt hyllad film, på DVD-omslaget (ja, jag köper film, okej?) finns Aftonbladet-citatet ”Världens bästa film” med. Jag tyckte helt klart att filmen var bra första gången jag såg den också, men nu när jag såg om den knockade den mig totalt. Det var länge sedan en film stannade med mig så tydligt i flera dagar efter att jag sett den, jag kommer på mig själv med att gå omkring och tänka på vissa scener om och om igen. Det märkligaste med filmen är att den har en slags hypnotisk effekt på en, man känner sig nästan som att man är in trans när man ser den, en känsla som så klart förstärks av att den nu i och med Redux-förlängningen är bestialiskt lång.
Apocalypse Now är så extremt genomtänkt visuellt, med lila eller orange rök och tjock dimma som ger ett slags drömlikt skimmer åt många scener. Surrealistiska inslag, som en ko som hänger från en helikopter som flyger förbi mitt i en stridscen, förstärker känslan av att man bevittnar en korsning av krigets totala vansinne och en absurd drömvärld. Det är både en inre kamp och en yttre som skildras. Slutgiltigt förkroppsligas det här så klart av Marlon Brandos Kurtz, som blir en slags mardrömsfigur ljussatt som värsta Rembrandttavlan. Ofta är skärmen helt svart ett tag, sedan ser man något belyst ansiktsdrag sticka fram. Next Level! Jag gillar att scenerna är så långa i filmen, i motsats till dagens ”intrighets”, som en vän sade i dag – tanken att varje scen i en film måste föra handlingen framåt, snarare än att bidra till stämningen, förmedla en känsla eller liknande. Fuck that.

Samma vän påpekade att jag gillar att nörda ner mig i bakgrundsfakta om filmer (och annat, för den delen) och jag kan bara bekänna mig riktigt jävla skyldig. I går kväll såg jag just därför dokumentären Hearts of Darkness: A Filmmaker’s Apocalypse som handlar om inspelningen av Apocalypse Now. En film som bara fördjupar mitt intresse i filmen, med många väldigt uppriktiga scener. Martin Sheen är så full att han knappt kan prata vid inspelningen av filmens öppningsscen, och är närmast på väg in i någon slags alkoholpsykos. Han slår handen genom en spegel (inte någon filmrekvisita alltså, en riktig spegel), smetar blod över sig, och gråter okontrollerat. För regissören Francis Ford Coppola blev filmen en slags omfattande livskris. Filmen växte och växte okontrollerat, han fick lägga ut mer och mer pengar själv och kämpade för att komma på hur filmen skulle avslutas. Coppola pendlar mellan sin bergfasta övertygelse att filmen kommer att bli ett mästerverk och sin rädsla att han inte ska kunna ro den i land. Regissören utsätts för prövning efter prövning, varav de kanske två största är 36-årige Martin Sheens hjärtattack (Coppola säger något i stil med ”Om han så skulle dö är han inte död förrän jag säger att han är död”) och Marlon Brando som fått ett astronomiskt gage, visar sig vara betydligt fetare än Coppola anat vilket gör att hans karaktär måste förändras, och dessutom vägrar filma längre än tre veckor, vilket gör att beslutet tas att i princip improvisera fram slutscenerna åtta timmar om dagen eftersom det inte finns tid att skriva ny dialog och sedan filma. Pressat läge!

När jag satt och läste lite om filmen på nätet skrev någon ungefär så här: ”Filmens kanske enda brist är att man känner sig lurad av slutet första gången man ser den.” Jag känner igen mig i det, nu när jag såg den andra gången känner jag mig faktiskt inte lurad utan ser slutet som ganska perfekt, på sitt eget surrealistiska sätt. Världens bästa film? Kanske. Den är däruppe i alla fall. Prova att se om den om inte tillhör de (kanske) övertygades skara, och se Hearts of Darkness om du vill kika in i det djupt mänskliga maskineriet bakom duken. The Horror…

PS – en annan kille som skriver en del om film är Roger Ebert, läs hans artikel om Apocalypse Now här. DS

Annonser
Taggad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: