James Dewitt Yancey (February 7, 1974 – February 10, 2006)


För fyra år sedan i dag dog J Dilla, även känd som Jay Dee. Han hade då under tio år producerat ett gäng hiphoplåtar som kanske inte blivit de största hitsen, men som gett honom statusen ”din favoritproducents favoritproducent”. Han hade ett helt unikt sväng som påverkat ny soul och hiphop (särskilt av den mer true school-iga varianten) fundamentalt. Dilla var skakig när han först lämnade sin demo till sin idol, Q-Tip i A Tribe Called Quest – men gjorde senare närmast en Darth Vader-liknande omvandling när så väl Q-Tip som The Roots, D’Angelo, Erykah Badu och Common alla slutgiltigen betraktade honom som ett geni och som den personen som DE kunde lära sig av. Jag har hört många försöka låta som Dilla, men ingen har lyckats. Han hade något helt unikt. Hans arbetsdisciplin var benhård och till och med mot slutet när han låg döende på sjukhuset hade han med sig en liten portabel skivspelare och en laptop för att kunna göra beats. Det, mina vänner, är inspirerande.
Dillas status som legend förs kanske främst fram av andra musiker, DJ:s och producenter. Precis som Frank Zappa, Sun Ra eller Can är det mest de som är lite insnöade i musik som hyllar honom. Men, nördar och ickenördar alike, låt oss hylla hans liv på hans dödsdag genom att minnas hans musik. Först, några dängor han producerat åt andra:




Vill du lyssna vidare finns några Dilla-klassiker på Spotify. Först, två av hans mer hiphoporienterade album, om än med en del låtar som bryter av, som psykedeliska popen ”Nothing like this” på Ruff Draft och Kraftwerkhyllningen ”Big Booty Express” på Welcome 2 Detroit:
J Dilla – ”Ruff Draft”
J Dilla – ”Welcome 2 Detroit”
Det coolaste albumet Dilla gjorde var dock det han färdigställde i sjukhussängen, mästerverket ”Donuts”. 31 korta låtar, ofta bara kring minuten långa, där han bara tar oss igenom ett gäng favoritlåtar som klipps sönder till hiphop. Precis hur bra som helst. Första gångerna man hör Donuts är man förvirrad. Bry dig inte om det, njut av förvirringen och låt storheten sjunka in. Dilla var minst fem år före sin tid.

J Dilla – ”Donuts”
Erykah Badus senaste (snart näst senaste! pepp!) album innehöll en hyllningslåt till Dilla, som tar sin utgångspunkt i en vision han hade när han var döende. Stämningen i ”Telephone” ger mig gåshud. Den kan vara en bra avslutning. J Dilla – Rest in Power.
Erykah Badu – ”Telephone”

Annonser
Taggad

One thought on “James Dewitt Yancey (February 7, 1974 – February 10, 2006)

  1. […] år sedan han kastade in handduken. Men jag orkar inte skriva något vettigt. Glid in på Mattes blogg och läs om den gode Dilla Dawg där […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: