Var är horisonten?

horisont
Mitt sommarjobb är ett boende där det ofta inte händer särskilt mycket. Det man kan göra är att se på tv, lösa korsord/sudoku, eller prata med de man jobbar med. Dessa kan vara mer eller mindre pratglada, och mer eller mindre intressanta att prata med.
En dag i somras gled jag in på jobbet och en kille jag aldrig jobbat med förut sitter i soffan. Och läser Kant! Mina ögon lös upp som Umas i Pulp Fiction när hon säger ”Oooh, this doesn’t sound like mindless, boring, getting-to-know-you chit-chat”. Och precis som Mia och Vince hade vi faktiskt något intressant att prata om.
Killen i fråga hade läst nästan alla intressanta ämnen på universitetet, utan att fastna för något. Han var grymt allmänbildad och beläst, han hade bland annat läst Heideggers ”Tiden och varat” i sin helhet, en notoriskt krånglig filosofiklassiker. Det tog honom ett och ett halvt år att ta sig igenom skiten, inte så konstigt det.
Jag kom att tänka på det samtal vi hade nyss när jag var ute och tog en promenad. Jag kom att tänka på en av de sakerna jag ogillar med att bo i en stad (självhatande Uppsalabor tycker att Uppsala knappt är en stad, jag vet. Men det är fel!). Att man aldrig ser horisonten.
nemrut-0005
Min kollega på boendet pratade om sin pappa, som bodde i en liten kurdisk bergsby. Där såg man alltid horisonten. En gång hade han och hans pappa suttit utanför huset när pappan såg två vänner komma gående. Efter fem minuter sade han ”gå in och hämta två stolar, så de har någonstans att sitta”. Efter ytterligare fem minuter sade han ”gå in och hämta vatten, de är säkert törstiga”. De var fortfarande en bra bit bort. Förstå vilken skillnad det måste vara att leva i en sådan värld, där man hela tiden överblickar alla skeenden omkring en och saker går att förutse. Inte nödvändigtvis bättre, men så otroligt annorlunda.
Vi pratade också om jobb, och om hur vi alla i princip har vant oss vid att inte ha någon överblick där med. Vi gör en liten del i kedjan, men får sällan ett stort helhetsperspektiv. Att tillverka skor betydde en gång i tiden att man gjorde ett helt par skor från scratch, sålde/gav/bytte dem till någon som man hade någon slags relation med, och senare fick veta hur skorna passade. Nu kan man arbeta på en skofabrik ett helt liv utan att kunna tillverka en sko när man går i pension, och utan att ha träffat någon som burit skorna man varit med och tillverkat. Tänk på hur det är för många att arbeta i vården i dag – man skickar patienter mellan avdelningar och personer, och vet kanske aldrig hur det går för dem när de väl lämnat ens egen avdelning. Det intressanta är att vi ser det som helt självklart att ”arbete” är på det här sättet, när det här är ett så nytt fenomen. Det här fenomenet är förstås något som såväl tänkare som Marx som diverse organisationsteoretiker, sociologer och psykologer tagit upp som karaktäristiskt för det moderna samhället. Men det kan vara bra att komma ihåg att om du ogillar ditt jobb och hur det är upplagt, för att det är på det här sättet, är du inte ensam. Det är något med det, jag ska inte säga onaturligt, men… någonting. Tur att man i alla fall kan ta en promenad och kolla in horisonten. /Matte

Annonser

4 thoughts on “Var är horisonten?

  1. Josef Boberg skriver:

    Vackra vyer, verkligen…

  2. Amanda skriver:

    Funderar på dina funderingar…
    Min syster jobbar som lärling till en skräddare på Savile Row. I 4-5 år får hon öva sig på att lära sig sy en kavaj för hand. Hon får vara med från skapandet av mönster till färdigt plagg. Hon jobbar på det gamla sättet. Kostymerna från Savile Row överlever ofta i generationer, det hon har skapat kommer att bäras av någon i framtiden.
    Problemet är kanske att det sätt vi jobbar på idag och produkterna av det vi nu skapar, även de kommer att överleva i generationer… bara det att vi inte längre ser konsekvenserna lika tydligt framför oss. Hade vi sett det hade vi kanske lagt mer eftertanke i vårt arbete och i våra yrkesval. Framför allt önskar man att yrkesval var något för alla 🙂

  3. dogmatik skriver:

    Sant! Det som är coolt med det är att din syster kommer att verkligen KUNNA något, utan och innan, när hon har gjort klart den lärlingsperioden. Det som är så galet nu är att folk kan jobba någonstans i fem år, eller längre, och ha lärt sig extremt litet av sitt jobb eftersom jobbet är så begränsat.
    Sen, som du säger, har ju många inte så mycket möjlighet att välja ett mer ”komplett” eller diversifierat jobb. Men skitjobben utformas ju också av de som faktiskt har valfrihet och valmöjligheter, och konsumenters krav osv. Man får välj försöka göra det man kan där man nu hamnar, helt enkelt. Man kanske skulle bli chef… eller inte.

  4. christopher skriver:

    kanske är det därför spela musik och stå på en scen är så otroligt bra. man möter publiken, får en reaktion och får visa upp det man har jobbat med under en lång period.

    har kanske inte valt helt fel i alla fall. fast inte blir jag rik, men det är en annan sak.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: