Lite ras/hudfärg/etnicitet/whateverhumor

Ovan Redd Foxx, en amerikansk legend inom ståupp, från sjuttiotalet. Nedan Paul Mooney, strax efter Michael Richards (”Kramer”) effektivt dödat sin karriär som ståuppare efter ett vansinnigt rasistiskt utspel på scen 2006.

Välkommen till Alpha Ralpha Boulevard

Öljippofestfixarföretaget Vice, som tydligen har någon form av tryckt publikation också, har intervjuat en sann svensk musikhjälte – nämligen elektronikapionjären Ralph Lundsten (vars hem/studioinredning slår det mesta). Jag läste intervjun förut men blev påmind om den av, lite otippat, Recordmania-bloggen.
Ralph Lundsten – ”Aurally fixated”
Tidningen Sex (vila i frid) gjorde en grym intervju med karln också, där han pratade om sin synth som man styr med kroppskontakt, en slags kärlekssynth. Som Warren G skulle ha sagt: ”What’s N-X-E-T?”

Ralph Lundstens mästerverk i mina (trumbeatsfetischiserande) öron kan vara ”Horrorscope”, en låt som känns så modern att man baxnar. Lyssna på det här och fatta att det är inspelat 1979:

Tungt. Medan mina föräldrar gick ut och dansade till Abba satt jämnåriga Ralph och gjorde protoelektrohiphopkrautmusik i en studio med My Little Pony-på-syra-inredning. Jag hade tänkt lägga upp låten men nu såg jag precis att den finns på Itunes. Köp den så får Ralph lite cash, och så har du något att spela för folk nästa gång de tjabbar om tidig elektronisk musik. Det finns även en återpress på tolva om du bryr dig om sådant.

Dagens ord: Treppenwitz

Treppenwitz är ett tyskt ord som på engelska kan översättas till ”Staircase wit” – enligt wikipedia ”a devastating rejoinder thought of only after leaving the scene of the debate.” Du kommer på den perfekta kontringen till en förolämpning när du ligger hemma i sängen senare på kvällen, som du då så klart inte längre kan använda! Som Homer sade apropå ”schadenfreude”: ”Those germans have a word for everything”. Eftersom vi har ordet ”skadeglädje” behöver vi inte, likt jänkarna, låna in det tyska ordet – men vi saknar fan ett ord för ”Treppenwitz”. Alla förslag välkomnas.
Det finns ett helt Seinfeld-avsnitt, ”The Comeback”, tillägnat Treppenwitz-dilemmat. Det hela börjar med att George Costanza frossar räkor och hans kollega säger ”The ocean called – they’re running out of shrimp!”. George funderar och och kommer på kontringen ”The Jerk Store called – they’re running out of you!” – se klippet ovan. Då har kollegan redan bytt jobb och George får åka till en annan stad för att försöka få en andra chans att hämnas på sin plågoande. Hur det gick ser ni här nere.

Topp 20 musikvideos – #9 – Jurassic 5, ”Concrete Schoolyard” (1999)

I går såg jag Up in the air, den senaste filmen av Jason Reitman. Han är son till Ivan Reitman som gjort många filmer som förgyllt min barndom, däribland Ghostbusters och Twins. Sonen Jason kan nu ståta med att ha regisserat tre filmer i rad som alla är bra – Thank you for smoking, Juno och så Up in the air.
Jason Reitmans senaste två filmer utmärker sig även på ytterligare ett sätt – Cut Chemist, som fram till för några år sedan var med i Jurassic 5, är med i dem båda. I Juno spelar han en kemilärare (oj vad de var nöjda när de kom på den – Cut CHEMIST liksom) medan han i Up in the air spelar sig själv, en DJ på en företagsfest som backar upp en inte längre särskilt ung Young MC. Den senare är inte så känd i Sverige, men spelar du hans Bust a move för ett amerikanskt dansgolv är det typ som att spela ”Sommartider” och ”Ooa hela natten” samtidigt för en svenssonpublik – de går bananer!
En lång ursäkt för att få poasta en Jurassic 5-video kan tyckas, men varför inte. Den här låten, och videon, tar mig tillbaka till gymnasiet och den tiden då man tålmodigt fick vänta på att få se sin favoritvideo på MTV eller ZTV och det var som minijulafton när det väl hände. Videon till Concrete Schoolyard är inte särskilt avancerad, men ibland är enkelhet bäst – dröm dig bort till en solig eftermiddag i Los Angeles med lite glada kids som leker med sjutumssinglar och dagen blir genast lite bättre. Låten samplar den mäktiga Gettin’ Nasty, som vi kan tacka Ike Turner för. Det första folk tänker på när de hör hans namn är kvinnomisshandel, vilket måste kännas lite orättvist (detsamma gäller inte direkt Miles Davis eller John Lennon, eller hur?). Kazooslingan i J5-låten är snodd från Grandmaster Flash & The Furious Fives ”Freedom”, som tyvärr inte finns på youtube, men lita på att jag lyssnar på vinylen nu och den låter finemang. Nu känner jag att kan gå på Talib Kweli med nivåerna rätt inställda.

Hiphopen är inte död…

…den luktar bara konstigt. Rapen däremot, både lever och luktar fräscht. Gå över till bloggen med det bästa bloggnamnet någonsin, We eat so many shrimp, och ladda ned en utmärkt mix med idel bangers från 2009, sömlöst mixade. Gucci Mane är med på sex av de 28 låtarna, så går det när man haft ett toppår. Pumpa den här mixen på närmaste förfest och se hur folks armbågar åker upp. Jag måste erkänna att jag hört ytterst få av de här låtarna, och mina favoriter från 2009 är inte med, vilket bara visar hur diversifierad musik är 2009. Ingen kan ha koll på allt, så det är bara att slappna av och vara glad för en bra låt när man får höra den. Som DJ Pauls ”Pop a pill”, till exempel.

(Poppa inte piller varje dag, förresten. Det är inte bra för dig.)

Victory!!!!!!!

Jag skrev för ett tag sedan om hur hårt Entourage tappat stinget. Det enda man kan göra då är att vända sig till Johnny Dramas gamla hitserie Viking Quest, som nu blivit spel! Ja, det är sant. Allt du behöver göra för att låta fienderna dö som flugor för Tarvolds yxa är att gå hit och spela online. Glöm inte att coppa en Viking Quest-DVD-box när du ändå är där. VICTORY!!!!!!
Spelet påminner för övrigt väldigt mycket om den gamla Sega-klassikern Golden Axe. Som faktiskt hade en hjälte med det absolut bästa namnet någonsin – Ax Battler. AX BATTLER. Hur bra som helst.

Ny D’Angelo!

Massivt. D’Angelo har låtit världen vänta i tio år på en ny låt från honom, även om han har gästat lite här och där. Nu finns det alltså, tja, en ny låt med honom och den är RIKTIGT flummig. Det ryktades förut att han lärde sig spela gitarr under sin bortavaro och det verkar i alla fall stämma. Psykedelisk funk är det enda som gäller, det verkar han också ha lärt sig. En läxa vi alla måste lära oss, för eller senare.

EDIT: Videon är död och youtube rensat. Det var kul medan det varade.

Åter till topp 20 musikvideos – #10 – Dead or Alive, ”You Spin Me Round” (1984)

I dag är det, som många andra dagar, fredag. Då går man med fördel in på Isitfriday.org för att få det bekräftat. Hallucinerar jag, har jag blandat ihop dagarna, eller är det verkligen fredag? DET ÄR FREDAG! Internet är så sjukt funktionellt ibland. Just sådana här sajter känns som härliga reliker från nätets barndom, när folk började inse att man verkligen kunde larva sig på allvar och göra otroligt simpla sajter. Love it. I vilket fall, låten som loopas i all oändlighet när man går in på sidan är Dead or Alives åttiotalsdänga ”You Spin Me Round”, som vi i dag kanske mest känner igen i Flo Rida-tappning.
I vårt samhälle i dag har vi, som förut, en massa etiketter. Vi har tagit ett gäng egenskaper och klassat dem som Manliga. Eller Kvinnliga. Och inte minst Gay. Om vi nu klarar av att distansera oss ett ögonblick från detta, och verkligen ser kategorierna som skapade, måste vi ändå kunna säga detta: Detta är en av de mest GAY videos som någonsin gjort. Åttiotalets förlorade sinne för proportioner och en popgrupps intensiva vilja att göra det mesta av en minimal budget har lett till en gloriös uppvisning i glitter, tuperat hår, lösnaglar och kimonos. Dessutom kör killen med ögonlapp. Och i bakgrunden vajar flaggorna triumferande i vinden. Fantastiskt.
Du kanske tror att tjugohundranollnolltalet inte kommer att framstå som excentriskt i efterhand på samma sätt som åttiotalet. Jag undrar det jag. Kolla till exempel in den här GAP-reklamen. Och ja, cirkeln är sluten.
Flo Rida är med. /Matte

Nytt från Apple

Naturligtvis är inte Adolf nöjd heller.

Tack himlen för att du sände oss en Zomby