Welcome to the mouse crib, this is how the mouse lives

Reggaelegenden Eek-a-mouse visar oss sitt hem. LOLOLOL!!!! Tack till Mash Up-Robert för tipset. Man får lite flashbacks till Redmans klassiska framträdande på MTV Cribs. ”That’s my cousin, he knocked out. Chillin’ in the cut”.

#11 – Erykah Badu ”Honey” (2008)

Erykah Badu släppte inte bara ett grymt album förra året, hon slog dessutom till med en av de senaste årens bästa video till singeln ”Honey”. Ja, jag vet att jag är partisk i frågan – som en dj av den gamla skolan, en som fortfarande har en Ikea-hylla full med vinyl, är skivomslag något av det bästa jag vet inom den visuella konstens värld. Så det är klart att jag firar när Erykah, en av världens coolaste människor, återskapar gamla klassiska skivomslag med sig själv i stället för originalartisterna.
Även Them Sa-Ra dudes dyker upp här och där, som producerat låten och också släppt ett grymt album i år.
Erykah Badu – Honey
Har man inte sett originalomslagen missar man förstås lite av videons humor – även om vi nog alla har sett Hey Ya-videon och därmed kan digga in avsnittet som parodierar den . Vi som kan vårt hiphopskvaller vet ju också att Andre i Outkast är Erykahs ex och att de har en unge tillsammans, så passningen blir extra rolig. Men som expert i området (hrm, nörd alltså) kan jag tipsa om att ni håller utkik efter lookalikes till följande skivomslag:




och naturligtvis…

…med flera. Håll till godo och låt oss hoppas att vi får ett nytt Erykah Badu-album snart. Ingen annan kan göra det åt henne. /Matte

#12 – Freeway feat Jay-Z & Beanie Siegel, ”What we do” (2003)

Just nu är det motstånd i livet – jag är sjuk och jag har inte sett solen på ett par veckor. Skönt då att en av de bästa rapparna i gamet, Freeway, vet allt om att gå igenom hårda tider. När man hör någon berätta om hur de tagit sig från skiten till toppen får man inspiration att kämpa vidare, vilket ni redan vet. Inte för att jag jämför mina i-landsproblem med de krigszonsliknande omständigheter som barn i amerikansk slum växer upp i – snarare får jag lite perspektiv. Dock är videon till ”What we do”, en av de bästa låtarna i genren ”droggamet-är-hårt-men-mina-barn-måste-ha-mat”, lika grå som sceneriet utanför min dörr denna novembereftermiddag. Även om jag inte ser några The Wire-skådespelare utanför fönstret. Än.
Freeway – What we do
Men Philly Freezy låter varken skiten han gått igenom eller dåligt väder stoppa honom, han kommer snart att släppa ett helt album med producenten Jake One. Detta är något att poppa champagnen för, kära vänner. Jake One släppte nämligen ett superbt album förra året, och på två av de bästa låtarna återfanns Freeway. Det här är alltså en kombination som är ren dynamit. Videon till ”The Truth” från det albumet bör ni också kolla in nedan, då får ni dessutom höra en tung vers från Brother Ali, som faktiskt inte har sålt droger (han såg sin vän dö och visste bättre, verkar det som. Dock var han tvungen att sno barnmat från affären. Barn måste ha mat, som ni vet).
Jake One feat Freeway & Brother Ali – The Truth
Håll utkik efter Jake One & Freeways snart-släpper-vi-album-mixtape ”The beat made me do it”. Freeway över soul & discoloopar? Du vet att det blir bra.

#13 – Beck ”Loser” (1993)

Beck är en sådan där artist jag kan tycka både bra och illa om. Tänk dig att man träffade en snubbe som var som Beck var i videon till hans megahit ”Loser”, nu, år 2009. Mordplaner skulle smidas, pronto. En skönt surfig Cali-snubbe i bolivianska kläder som dessutom fejkrappar, jonglerar med eld och breakdansar till och med sämre än jag gör, men ändå precis fått ett fett skivkontrakt? Gud bevare mig väl. Men 1993 var en annan planet och andra värderingar gällde. Jamiroquai-mössan var het då. För första gången.
Loser är en av de videos jag mest associerar med ZTV som det var när jag gick i högstadiet. Allt skulle vara så jävla coolt, alternativt, slackigt, skejtigt och crazy som bara möjligt. Alla läskreklamer gick ut på att kidsen drack typ Pepsi Max och bara tokskejtade nerför en hemmabyggd ramp de byggt av ett valben eller nåt. Så totalt EXTREMT, bara WHOOOOOAAAA DUDE!!!! Missförstå mig rätt – jag älskade det då! Mestadels.
Så vem vet varför jag just nu fastnade för Loser. Loser kanske bara är rätt för min sinnesstämning just nu. I vilket fall skulle jag just nu gärna rengöra en bilruta, och täcka den blod utklädd till min polare Döden, eller varför inte sitta på ett bilflack iklädd astronautdräkt eller dansa med ett par cheerleaders i Den Negativa Dimensionen. Yo, cut it.
Beck – Loser

En annan bra 90-talsslackervideo är Pavements ”Gold Soundz”, där de springer runt framför ett mall bärandes tomtedräkter, skjutandes pilbågar och hittandes ett par bilnycklar i en upptinad kyckling. 90-talet. Allt var så enkelt då.
Pavement – Gold Soundz (notera den crazy ironiska slackiga stavningen av ”Soundz”)

Spotify-listan 1: Reggae

Jag har aldrig kunnat särskilt mycket om reggae. Precis som med mycket annan musik uppskattar jag reggae när den är bra men är helt okej med att andra får samla på sig kunskap om den och presentera den för mig. När jag spelade skivor på Extra Allt bak i dagen kunde jag bara luta mig tillbaka och veta att Dynamiten och Erorikok, två mästare på fältet, skötte den biten.
Nu när vi lever i Spotify-eran räcker det ju ofta med att kunna en låttitel för att kunna lyssna på något, vilket på alla sätt förändrat gamet. Därför har jag satt ihop en reggae-spellista för första gången i mitt liv. Jag blev mäkta glad när jag märkte att två av mina absoluta favoriter i genren, Derrick Harriots ”Slave” och Lopez Walkers ”Jah Jah new garden” fanns på Spotifyn. Båda låtarna introducerade tidigare nämnda DJ-kompanjoner för mig och det är man ju evigt tacksam för. Särskilt Lopez Walkers otroligt mäktiga sång skickar mig till himlen varje gång. Låten finns med på samlingen som avbildats ovan som är nice i sin helhet också. Spellistan innehåller en del låtar som reggaefans nog skulle se som väldigt uppenbara val, men om man som jag är novis på genren finns det bra grejer att digga in. Och skiten är ju gratis, SÅ 2009.
Dogmatik i Reggae
Den gode Dynamiten satte ihop en spellista på temat Jamaica in Space häromdagen. Alla låtarna passar in i temat och är bra dessutom. Kolla in den om du vill ut i galaxen lite.
Jamacia in Space
Vi har båda med ”King Tubby meets Rockers uptown” på spellistan, men den låten kan man ju inte höra för många gånger. Apropå låtar man inte får nog av – min kanske högst älskade reggaelåt finns inte med på Spotify. Den kan du plocka åt dig nedan om du vill. Skitig produktion och stämsång att dö för – du vet att det är bra.
Black Brothers with the New Establishment – School Children (320)
Mer musikvideos inom kort. I and I will step för tillfället dock. /Matte

Gammal smutsig slump

Okej gott folk, det här är riktigt läskigt. Jag ville ha en ursäkt att posta något om Ol’ Dirty Bastard i dag, går in på hans Wikipedia-sida och ser att det är exakt fem år sedan hans dödsdag i dag! Det låter som en skröna men det är, som en annan rappare uttryckte det en berömd gång, ”Realer than real deal Holyfield”. Jag måste ha ett sjätte sinne eller något. Hade jag haft en flickvän hade hon kunnat säga ”My baby’s got ESP” och mena det.
I vilket fall, jag ville mest länka till en jävligt rolig historia om Ol’ Dirty, berättad av hiphopbransch-veteranen Dante Ross som jag skrivit om tidigare. Den här historien handlar om när Ol’ Dirty skulle rappa på en LL Cool J-låt – att säga att det ”inte gick som planerat” är en grav underdrift… Kroppsvätskor och skjutvapen är inblandade. Hör historien berättad här.
För övrigt minns jag DNs dödsannons tillägnad Ol’ Dirty, där de pedagogiskt förklarade att han fick sitt namn för att ”det inte fanns någon far till hans stil”. Är det bara jag som tycker att det är lite roligt?
Bonus Beats

#14 – De La Soul, ”Me Myself and I” (1989)

Var dig själv – det håller alltid i längden. Det sägs ofta, men vi kan lätt bevisa det genom exemplet De La Soul. De har en helt egen stil och är egentligen helt udda – men har ändå den kanske längsta karriären i hiphopvärlden. ”Me Myself and I” handlar om precis det här – även om det aldrig är helt klart vad en De La Soul-låt handlar om eftersom deras texter är så fulla av knepiga uttryck och liknelser. Vilken annan rapgrupp har gjort en låt om att de råkat i slagsmål på en klubb och illustrerat detta med hjälp av en indier som pratar om att äta gröt, till exempel? Om du inte lyssnat på deras första två album, ”3 Feet High and Rising” och ”De La Soul is Dead”, gör det. De får en verkligen att känna att allt är möjligt. Den skruvade humorn var till stor del Prince Pauls förtjänst, producenten som dyker upp i början av den här videon och ger oss ett fint och vetenskapligt grundat jämlikhetsbudskap. En nice detalj i videon är att en kille får en vinylskiva inkastad genom pannbenet. Är det bara jag som tänker på den där scenen i Shaun of the dead när de ska kasta tolvor på zombiesarna? ”That was an original pressing!”

#15 – PJ Harvey, ”Down by the water” (1995)

Ju mer jag funderar över vilka musikvideos jag ska ha med på den här högst personliga topp 20-listan, desto mer blickar jag tillbaka över olika perioder av såväl mitt liv som de senaste tjugo årens musikhistoria. Jag vet inte hur det skulle vara att se PJ Harveys ”Down by the water” för första gången 2009 (om nu någon som läser detta gör det – berätta gärna hur det är). Men tänk dig att du är en fjortonårig tonårskille, året är 1995, och du sitter framför MTV och ser den här videon efter, säg, Shaggys ”Boombastic”. Inget ont om ”Boombastic” – men OH SHIT!!!! VEM är den där fatala amazonen som dyker runt i smutsvatten iförd långklänning, utan att läppstiften bleknar en millimeter? Jag hade aldrig hört talas om PJ Harvey innan dess, och ärligt talat – hon är en sådan där artist som jag alltid respekterat men aldrig lyssnat på (Nick Cave-syndromet). Men vårt första möte var i alla fall speciellt. Som i en Axe-reklam. Också något som känns väldigt 1995.
PJ Harvey – Down by the water
(För övrigt finns det en särskild plats i helvetet för de som inte tillåter att man embeddar youtube-videos.)

He ain’t no joke

Trots att jag uppskattar bra house och techno när jag hör den (vilket jag gjorde i lördags på Physique, utan tvekan) är det ändå något som gör att jag aldrig riktigt fastnar för den musiken fullt ut när jag väl lämnat dansgolvet. Mina hjärtslag går väl i en alltför synkoperad takt. Därför var det så fint när dubstepen började komma, och nu när den blir allt mer hiphoppig, nintendoblippig, aquacrunkig och ”Wonky” på samma gång är jag helt med. Men att skriva om musik är ju typ exakt som att dansa om arkitektur, och att förklara hur obskyra trender i brittisk dansmusik låter är väl i så fall som att skita om skulptur, eller liknande. Lyssna på hur det lät när underbarnet Joker spelade skivor på Sonar i somras istället för att läsa det här:
Joker – live at Sonar 2009
Kolla förresten in killens myspacebild:

Respekt. Jag har för övrigt skrivit lite om Joker tidigare här.

#16 – Beastie Boys ”Fight for Your Right (To Party) (1986)

Det finns nostalgi och så finns det NOSTALGI. Jag hade kunnat ta er tillbaka till Sabotage eller Sure Shot – videos som jag aldrig ledsnade på när jag kom hem från en tråkig dag i högstadiet och parkerade mig framför MTV (och ZTV så klart). Eller varför inte Intergalactic – som fick mig att tjacka ”Hello Nasty” och pumpa den konstant när jag gick i gymnasiet. Nej, fuck all that – vi tar det hela vägen tillbaka till ”Fight for Your Right (To Party)”. Den här videon finns bland mina tidigaste populärkulturella minnen LÅNGT bak i hjärnbarken. Själva låten också – jag minns att den fanns med på en samling som hette ”Wild Rocks” som var en av mina första cd-skivor, faktiskt.

Den här videon är så KLASSISKT åttiotal, i samma anda som filmer som Weird Science, Fast times at ridgemont high, Can’t buy me love och alla de där godingarna. Den här typen av estetik ger i alla fall mig (född 81) rysningar av välbehag. När man var liten var det så här film och videos såg ut, och man får en slags märklig nostalgikänsla – man var för ung för att kunna värja sig mot det när man såg det och blev helt överväldigad av hur coolt alltihop var. Jan har inte så många medvetna minnen av mitten på åttitotalen, men det känns som en fantastisk tid. Jag älskar hur de skildrade fest i åttiotalsfilmer, och den här videon följer den mallen – folk får pajer i ansiktet, de tänder eld på en nörds vetenskapstidning, och en av geeksen blir insläpad på en toalett av tre hårsprejstjejer. Det är fest, helt enkelt. När jag var ung kände jag så klart inte igen monsterproducenten Rick Rubin (som var med och startade Def Jam och sedermera producerat såväl Johnny Cash och Red Hot Chili Peppers som Jiggas ”99 Problems”) – men visst är det han i Slayer-tischan? Ja, Rick har även producerat deras stenkalla klassiker Reign in blood.

Tiden förändras, vi blir alla äldre, och i år fick MCA i Beastie Boys ett cancerbesked. Det verkar ha gått bra för honom lyckligtvis, men det är ändå lite märkligt. Jag läste en bok som handlade om inspelningen av Paul’s Boutique, Beastiesarnas andra album. Där fanns många fantastiska historier, bland annat om när MCA hade tagit svamp i studion och ville att studiokillarna skulle köra hela slutmixen på en låt genom en billig gitarrpedal. Samtidigt satt studioproffsen och önskade livet ur honom. Men tiderna förändras, folk växer upp, och de går från knarkande snorungar till åldringar med hälsoproblem så fort, så fort.
Anyways, här är videon:
Fight for Your Right (To Party)
Återigen länkar jag till en annan sajt som har mycket bättre kvalitet än Youtube. En annan tidig Beastievideo hittar du nedan – där man får se konsertbilder från åttiotalet och bestpojkarna larva sig på gatan. Den rekommenderas också varmt.
Hold it Now, Hit it