#15 – PJ Harvey, ”Down by the water” (1995)

Ju mer jag funderar över vilka musikvideos jag ska ha med på den här högst personliga topp 20-listan, desto mer blickar jag tillbaka över olika perioder av såväl mitt liv som de senaste tjugo årens musikhistoria. Jag vet inte hur det skulle vara att se PJ Harveys ”Down by the water” för första gången 2009 (om nu någon som läser detta gör det – berätta gärna hur det är). Men tänk dig att du är en fjortonårig tonårskille, året är 1995, och du sitter framför MTV och ser den här videon efter, säg, Shaggys ”Boombastic”. Inget ont om ”Boombastic” – men OH SHIT!!!! VEM är den där fatala amazonen som dyker runt i smutsvatten iförd långklänning, utan att läppstiften bleknar en millimeter? Jag hade aldrig hört talas om PJ Harvey innan dess, och ärligt talat – hon är en sådan där artist som jag alltid respekterat men aldrig lyssnat på (Nick Cave-syndromet). Men vårt första möte var i alla fall speciellt. Som i en Axe-reklam. Också något som känns väldigt 1995.
PJ Harvey – Down by the water
(För övrigt finns det en särskild plats i helvetet för de som inte tillåter att man embeddar youtube-videos.)

He ain’t no joke

Trots att jag uppskattar bra house och techno när jag hör den (vilket jag gjorde i lördags på Physique, utan tvekan) är det ändå något som gör att jag aldrig riktigt fastnar för den musiken fullt ut när jag väl lämnat dansgolvet. Mina hjärtslag går väl i en alltför synkoperad takt. Därför var det så fint när dubstepen började komma, och nu när den blir allt mer hiphoppig, nintendoblippig, aquacrunkig och ”Wonky” på samma gång är jag helt med. Men att skriva om musik är ju typ exakt som att dansa om arkitektur, och att förklara hur obskyra trender i brittisk dansmusik låter är väl i så fall som att skita om skulptur, eller liknande. Lyssna på hur det lät när underbarnet Joker spelade skivor på Sonar i somras istället för att läsa det här:
Joker – live at Sonar 2009
Kolla förresten in killens myspacebild:

Respekt. Jag har för övrigt skrivit lite om Joker tidigare här.

#16 – Beastie Boys ”Fight for Your Right (To Party) (1986)

Det finns nostalgi och så finns det NOSTALGI. Jag hade kunnat ta er tillbaka till Sabotage eller Sure Shot – videos som jag aldrig ledsnade på när jag kom hem från en tråkig dag i högstadiet och parkerade mig framför MTV (och ZTV så klart). Eller varför inte Intergalactic – som fick mig att tjacka ”Hello Nasty” och pumpa den konstant när jag gick i gymnasiet. Nej, fuck all that – vi tar det hela vägen tillbaka till ”Fight for Your Right (To Party)”. Den här videon finns bland mina tidigaste populärkulturella minnen LÅNGT bak i hjärnbarken. Själva låten också – jag minns att den fanns med på en samling som hette ”Wild Rocks” som var en av mina första cd-skivor, faktiskt.

Den här videon är så KLASSISKT åttiotal, i samma anda som filmer som Weird Science, Fast times at ridgemont high, Can’t buy me love och alla de där godingarna. Den här typen av estetik ger i alla fall mig (född 81) rysningar av välbehag. När man var liten var det så här film och videos såg ut, och man får en slags märklig nostalgikänsla – man var för ung för att kunna värja sig mot det när man såg det och blev helt överväldigad av hur coolt alltihop var. Jan har inte så många medvetna minnen av mitten på åttitotalen, men det känns som en fantastisk tid. Jag älskar hur de skildrade fest i åttiotalsfilmer, och den här videon följer den mallen – folk får pajer i ansiktet, de tänder eld på en nörds vetenskapstidning, och en av geeksen blir insläpad på en toalett av tre hårsprejstjejer. Det är fest, helt enkelt. När jag var ung kände jag så klart inte igen monsterproducenten Rick Rubin (som var med och startade Def Jam och sedermera producerat såväl Johnny Cash och Red Hot Chili Peppers som Jiggas ”99 Problems”) – men visst är det han i Slayer-tischan? Ja, Rick har även producerat deras stenkalla klassiker Reign in blood.

Tiden förändras, vi blir alla äldre, och i år fick MCA i Beastie Boys ett cancerbesked. Det verkar ha gått bra för honom lyckligtvis, men det är ändå lite märkligt. Jag läste en bok som handlade om inspelningen av Paul’s Boutique, Beastiesarnas andra album. Där fanns många fantastiska historier, bland annat om när MCA hade tagit svamp i studion och ville att studiokillarna skulle köra hela slutmixen på en låt genom en billig gitarrpedal. Samtidigt satt studioproffsen och önskade livet ur honom. Men tiderna förändras, folk växer upp, och de går från knarkande snorungar till åldringar med hälsoproblem så fort, så fort.
Anyways, här är videon:
Fight for Your Right (To Party)
Återigen länkar jag till en annan sajt som har mycket bättre kvalitet än Youtube. En annan tidig Beastievideo hittar du nedan – där man får se konsertbilder från åttiotalet och bestpojkarna larva sig på gatan. Den rekommenderas också varmt.
Hold it Now, Hit it

# 17 – UGK featuring Outkast, ”Int’l Players Anthem” (2008)

En av de senaste årens absolut bästa hiphopvideos, full av cameos och med ett såvitt jag vet hittills oanvänt tema för en rapvideo – jag kan inte påminna mig om att man sett bröllopstemat tidigare. Begravning – absolut. Men inte bröllop.
Pimp C, vila i makt – hans utstyrsel med den där vita pälshatten är bara för fantastisk. Kläderna är överlag starka – Andre bär upp kilten väl och Bun B matchar lila och vit keps med lila skjorta och vit kostym. Ni visste inte att han kunde göra det så där, va? Ett passande visuellt ackompanjemang till en sann modern rapklassiker som alltid får mig på bra humör. Keep your heart, Three Stacks.
Youtubes version är av den mer ruttna kvaliteten men det finns en bättre (och lite förlängd) version nedan.
Int’l Players Anthem
Kom ihåg att om du gifter dig – ha engångskameror på bröllopet.
”It’s fun, and people like it!”

Listmani

Topp 10 saker jag känner just nu:

1. Jättemycket snabbare internet hemma – min hjärna kommer att explodera av all populärkulturell kunskap jag ska insupa!
2. Physique i morgon! Tysk maskinmusik till 4 på morgonen. Kommer att kräva metodisk förberedelse. Jag är inte 22 längre.
3. Åka till Goa. Turistindien FTW!
4. The Game, Gucci Mane & Timbalands ”Krazy” – kanske veckans låt?
5. Gucci Manes ”Dangers not a stranger” – helt säkert veckans låt.
6. Ny film av Donnie Darko-regissören Richard Kelly, The Box, med Sverigepremiär i kväll. Den kanske är skräp, men i så fall lär den vara skruvat skräp.
7. Att glömma bort hur roligt 30 Rock är – och sedan börja kolla på det igen. Säsong 3 är helt otrolig, och de har redan börjat på 4:an. Om du missat en av de bättre komediserierna de senaste åren har du något att ta igen.
8. En lite roligare skoldag än vanligt påminde mig ännu en gång om att psykologi är det roligaste som finns… Efter musik förstås.
9. Lil Waynes nya mixtape ”No Ceilings” släppt!
10. Att vara trevlig mot kassörer och annan servicepersonal. Belöningen är ofta omedelbar!

Topp 5 saker jag inte känner fullt så mycket:

1. Köpa skor på rea som visar sig vara SJUKT osköna, såpass att man får ont i foten och inte kan ha dem!!! Även du, Adidas?
2. November. Vädret, för att vara specifik.
3. Att försöka koppla in ett ljudkort – varför är det så svårt?
4. Både SVD och DN har blivit sämre – SVD är fulare och deras kulturbilaga på fredagar inte lika fät som förut. DN har stoppat in På Stan i fredagsbilagan vilket spontant känns sjukt mycket sämre. Eller så är jag bara ovan.
5. Facebook har också blivit sämre – jag får informationsoverload! Förmodligen är den förändrad för att passa den yngre generationens hjärnor. Evolutionen har redan lämnat mig i dammet.

#18 – Smashing Pumpkins ”1979″ (1996)

Okej, popquiz, hotshot. Det landar ett flygande tefat på din tomt och utomjordningarna som kliver ut ur farkosten KRÄVER att du på mindre än fem minuter förklarar för dem vad det här med att vara ”tonåring” på planeten jorden handlar om. Tja, antingen spelar du ett spår från Gyllene Tiders ”Moderna tider” för dem (vilket förmodligen är bortkastat – utomjordingar kan bara engelska) – eller så visar du videon till Smashing Pumpkins ”1979″ för dem. Uppdraget slutfört. Den här videon är som en tidig Richard Linklater-film, till exempel Dazed & Confused, komprimerad till fyra och en halv minut. Man fylls av nostalgi efter de där tonårskvällarna som kändes så fantastiska (tyvärr har man glömt att en orsak till det var att ens liv sög i övrigt när man var sexton). Men men. Det var längesedan man hotades med stryk i stadsparken och blev påkommen med sin flickvän i hennes pappas ateljé, och det är väl kanske bäst så.

Min kärlek till Smashing Pumpkins storhetstid rostar aldrig – de var mitt absoluta favoritband ett tag (på den tiden då man hade ett favoritband) även om nedgången efter ”Adore” var ett faktum. Men de släppte tre superalbum innan de spårade ur. De var för övrigt sinnessjukt produktiva under Mellon Collie and the Infinite Sadness-tiden – inte nog med att de släppte ett dubbelalbum med typ 28 spår, de släppte också typ sju singlar från albumet med 5-6 extraspår på varje singel! Herregud. 2009 är det bara rapparna som är så produktiva – och det säger jag samma dag som jag laddat ned två nya Gucci Mane-mixtapes.

#19 Pharcyde – ”Drop” (1995)

Knappt har man fått snabbare internet förrän det slutar fungera helt. Ett steg framåt, två steg tillbaka. Och när vi ändå pratar om att gå framlänges och baklänges, kan vi väl lika gärna kolla in den klassiska videon till Pharcydes ”Drop”. Gjord av Spike Jonze, vars filmatisering av ”Till vildingarnas land” jag förhoppningsvis inte behöver vänta mycket längre på. Han ligger bakom många klassiska videos, vilket jag skrivit om tidigare här.
En väldigt enkel idé – att spela filmen baklänges och göra grejer som ser coola ut baklänges, typ falla omkull och hälla vatten på sig – men det räcker och blir över. Den här videon har stil, finess och personlighet. Den påminner en också om en tid då hiphoppare och skejtare tillhörde samma ”alternativkultur”. Intressant nog verkar inte skejtarna kunna släppa taget om nittiotalshiphopen – det är inte många låtar på ett Tony Hawk-spel som låter nya, till exempel. Pharcyde är i alla fall nittiotalsrap som vi vill minnas den.
En parentes till – Patrik Arve, rundlagd vokalist i Teddybears och videoregissör med jämna mellanrum, snodde videoidén totalt till Bob Hunds ”Istället för musik förvirring” – se själv. Jag såg i och för sig en intervju där han sade att han inte sett Pharcyde-videon innan. Jag undrar det, jag.

# 20 – The Slits ”Typical Girls” (1979)

Om du fick ha gruppsex med vilket band som helst, från vilket tidsperiod som helst, vilket skulle du välja? Du kanske aldrig har funderat över det (som de brukade säga i Rocky förut, ”du ljuger och du är tråkig”)? Dags att göra det nu, kanske.
Själv väljer jag The Slits från 1979. De tre coolaste varelserna världen skådat. Kolla in Aris danssteg i videon till ”Typical girls” – något The Slits varken var eller är. Frågan är om vi skulle kunna leva i en värld där alla var som The Slits, vi skulle nog implodera eller något. Världens coolhetsreserver skulle tömmas direkt om vi alla försökte bli som basisten i videon ovan. Peak Oil. Fast med coolhet. Peak Coolness.
För övrigt, hur hårt är det här skivomslaget?

Hur hårt som helst faktiskt. The Slits finns på Spotify, så om det känns bra att lyssna på ett band som får Sex Pistols att framstå som pisstråkiga föredettingar, gört. Men titta på videon först.

Hear ye, hear ye – it’s a top twent-ee

Jag har fått snabbare internet, och det ska vi fira! Eftersom youtube blivit ännu mer lockande än förut i och med att jag inte behöver vänta på att videorna ska ladda (hemskt att jag haft det så förut – det måste bryta mot någon FN-konvention) är det dags för – en topp 20-lista! Närmare bestämt över mina favoritmusikvideos någonsin! Det blir bara officiella videos, inga liveklipp, talkshowframträdanden eller liknande – utan bara de 20 mest inspirerande videos jag vet. De som får en att vilja springa ut på gatan, pussa första bästa tant och sedan starta ett band, lära sig ett musikprogram, ställa upp i Idol eller starta en blogg döpt efter den vetenskap som försöker att systematiskt skildra en kyrkas lära och trosåskådning.

Ta nu det här med en nypa salt – jag kommer att utse mina topp 20-videos fler gånger, det finns flera hundra videos som jag tycker är bland de 20 bästa som någonsin gjort. Låter det motsägelsefullt? Det är det inte. Stay tewnd. /Matte

PS – Just ja, när jag startade den här bloggen lovade jag mig själv att inte sno idéer av andra utan att ge dem cred för det (i min allra första post, faktiskt). Så även om ni alla vet det var det Fredrik Strage som kom på det här med att göra youtubelistor. Han fick till och med ett journalistpris för det. Slapp han fängelsestraff för det där andra förresten? Antar det. DS

Man kan ha ganska roligt åt en ful mördarfågel från rymden

Kolla in det här monstret. Förmodligen filmhistoriens fulaste – redan 1957 sattes ett rekord som lär vara svårt att slå. James Rolfe, en skön snubbe som gör videorecensioner av framför allt skräck- och actionfilm (och även gamla tv-spel, vilket jag kommer att återkomma till) berättar om filmen om den gigantiska rymdfågeln nedan:
The Giant Claw (1957)
Karln har för övrigt recenserat en skräckfilm om dagen hela oktober fram till Halloween, och det finns många b-filmer som verkar riktigt fantastiska (ahem Basket Case). Kolla in hans sajt Cinemassacre.com om du vill ha skräckfilmstips.